Les Deux Magots.

I tisdags befann jag mig i ett slags långvarigt stilla extas. Anledningen till detta stavas Les Deux Magots och är haket där Simone de Beauvoir drack kaffe och diskuterade existentialism med Jean-Paul Sartre. Hemingway och Picasso har också haft sina standardhörn på detta tjusiga, genuina och megafranska kafé. 

Vi valde mellan fyraeurokaffet och fyrahundraeurochampagnen.

Det blev kaffet till sist. 

Som serverades på silverbricka såklart. Hur annars. 

 
Och avnjöts med varsin bok, modesnack och lite skrivande för min del. Älskar att jag har skrivinspiration. 



Ja ni ser peppen i den här. 


Lite filosoferande och spaning på chica damer blev det såklart också. Leopardmönstrad blomma i håret känns helt rätt just nu, inte sant. 

Magisk miljö med frackklädda servitörer och glänsande speglar. 
 
 

Kanelglass, nykärlek och färgglada flarn.

Häromdagen åkte vi till Maraiskvarteren och åt glass. Bra förmån med Florents jobb: orimligt god glass till shyssta priser! Vi satt på Place de Vosges som egentligen är en park lite mer än en plats. Sådär supergeometrisk med fyra likadana fontänder, skarpt skurna gräsmattor och en Louis nånting i mitten.

Karamell, kanel, citrusfrukter och ecuadoriansk choklad ♥

 
 
Det fanns många kära par av olika intensitetsgrad.

Jappjapp. Fint ändå. 

Avslutningsvis mitt poppiga 80-taliga nagellack med färglada flarn i. En mycket bra eftermiddag. 
 
 
 
 

Les arbres des rues à Paris.

Triumfbåge i solnedgång. Sådant man kan leva med. 
 
 
 

 
 

8 bilder.


Jag får telefonsamtal från glassbaren som kanske vill anställa mig. Pratar nervöst på franska.  

Vi firar Florents första arbetsdag med picknick vid kanalen. Cider, nötter och snack om syskonrelationer. 

Jag går på arbetsintervju i Latinkvarteren och hittar denna lilla oas efteråt.

Innergård med massvis av blommor. 


Smög in på privat område genom denna grind. Vill ju utforska fina innergårdar liksom. 


Fina mystiska kontor. 

Och gröna gubbar. 

Blev lite deppig i dag för plötsligt ska jag inte få provjobba på glassbaren längre. -Nej vi ska inte anställa några mer men haregötthej! ungefär så. Så jakten på mer jobb fortsätter. 


 
 
 

Blomsterglass och den Svenska Klubben.

Tänka sig hur lätt saker och ting kan lösa sig. I går var jag och provjobbade några timmar på Svenska Klubben om ligger tjusigt precis vid Louvren. En festvåning dit svenskar och fransmän kommer för att äta lunch, mingla på jazzkvällar och arrangera sina 50-årsfester. Tippar att medelåldern på gästerna är 67 och inkomsten ett antal snäpp över medel. Var oerhört nervös för förklara menyer och snacka om vin på franska men turligt nog fick jag starta himla lugnt med att diska, servera mat och duka. 

I morgon ska jag gå på arbetsintervju för ett till jobb, en glassbar i Latinkvarteren. Den heter Amorino och säljer dödsgod glass som skopas upp som blommor. Florent har fått jobb på samma kedja i Montmartre så snart kommer allt handla om spatlar, glassvokabulär och sorbetsmaker här hemma. Jag hade egentligen tänkt söka jobb på Louvren också men kanske nöjer mig med de två första i alla fall ett par veckor.  

Sacré-Cœur utanför köksfönstret. Kan fortfarande inte riktigt ta in att jag får ha det så.


 
 

Kanalpromenad, idyll och dramatik på hög nivå.

I söndags vaknade vi upp med nästan en hel vecka Paris i ryggen. Florent åkte för att träffa sin morbror och kusin så jag fick lite egentid att slå ihjäl. Inte så svårt i en vårig storstad. 


Vid tolv gick jag ut för att gå dit fötterna tog mig. Först till canal Saint-Martin i våra hoods. 


På söndagar stängs mycket av trafiken kring kanalen av så att man kan fingå, cykla eller springa. 


Eller äta lunch på ett trevligt kryp in. Orkar knappt hur fint det är att ha sådant här runt knuten. 


Alltså blomsteraffärera! Vill fylla alla våra hyllor med hortensior och tulpaner. 


Eller rosor eller prästkagar. 

På söndgar köper unga fransoser blommor till sina käresta. De sätter buketten innanför jackan och åker hem på sin vespa.

Jag satte mig för att vila på en bänk en stund men tänkta att, jo visst orkar jag lite till. Så jag gick på måfå mot Maraiskvarteren och sprang direkt på världens bästa små gågator. 
 

Detta antikvariat var stängt men annars var massvis av drömmiga småbutiker med vintagekläder, leksaker och anteckningsböcker öppna och redo att utforskas. 

Det fanns små franska farbröder och ännu fler blomsteraffärer.


Salut!
 
Kontrabasspelande gatumusikanter och smörsjungande gossar i några hörn. 


Och en butik som gjorde de finaste tårtorna. 


På denna hade jag slagits för att få äta upp miniavokadon. Givet. 

Efter ett tag blev jag trött i benen på riktigt och satte mig för att ta en kaffe och titta på folk. 

Och läsa bok. Alltså. denna. bok. Får nog ägna den ett helt inlägg snart. 
 

På uteserveringen en decimeter från mig satt ett gulligt gaypar. 


Och en tigerman! Om jag förstod rätt kände han inte damen utan hon vinkade honom till sig för att fråga om de skulle ta en kaffe. Sånt som bara händer i Paris tänker jag spontant. 


Med ny energi strosade jag vidare och sprang över några vinkande Elisabeth II.


Och hennes motsats: en socialistisk dam. 

Gick förbi en kyrka.

Och hittade ännu mer vintage. 


Smällde nästan av när jag hittade en hel vintagemarknad och kände att nu har jag nog lite för bra flyt. Skulle snart visa sig mycket riktigt. 


Tog en bild på dessa pälsiga damer precis innan den lilla katastrofen var framme...

Benen vek sig i en dum grop mitt på en grusplan. Slog upp knät och byxorna. Började blöda. Åkte raka vägen hem och inväntande Florent kallsvettig och skakig. Blev omplåstrad. Skulle rengöra - svimmade. Toppenavslutning på den dagen. 

ps1. obs bild censurerad från blod osv.
ps2. hoppas jag har självdistans nog att avslöja detta. Men jo, tror det.  


Salut och allt för idag!


Les bananes.

Det är morgonkvist i sovrummet i tionde arrondisemanget – för dagen något disträ innan kroppen vakat till liv. På närmsta supermarché handlar jag frukost när en liten dam i sjalett frågar om jag vet priset på tiopacket ägg hon håller i handen. Hon sveper handen framför hyllkanten. Je le trouve pas. Ils sont bio ces-ci? Mitt svar på franska kommer utan ansträngning.

Vid kassan ber nästa sjalett-dam kassörskan att slå in allt utom bananerna och pekar menande på sin tioeurosedel. Med en rutinerad blick på varorna svarar kassörskan artigt Ça va suffire, madame. Och mycket riktigt kostar det 8,92.

Jag betalar mina varor och packar ner broccoli, bönor och brieost i tygkassen när kassörskan ropar till. Les bananes! Hon glömde bananerna! En chic fransyska springer ut på gatan och ropar efter sjalett-dam nummer två. Genom de automatiskt öppnande dörrarna kommer de båda tillbaka, damen mödosamt dragandes på sin shoppingvagn. Mais ah! j’ai oblié les bananes! utbrister hon upprymt. Vi skrattar gott vid kassan på DIA, de två sjalett-damerna, kassörskan, fransyskan och jag. 

 

Innergårdar, brudpar och vita små vovvar.

Ikväll åkte och gick vi fel i säkert en och en halv timme. Är hypertrött och tänker att dagens bilder kan få tala lite för sig själva. Ellerja. Det har varit en bra dag. Och varm. Godnatt. Punkt.

 
 

Parisisering.

Så kom de första parisdagarna som jag så länge försökt föreställa mig. De som varit omöjliga att förutse och planera. Som alltid vid stora förändringar känns det som en vecka gått sen vi satte oss på det där planet, Florent och jag. I några dygn har vi börjat styra upp en tillvaro med allt vad det innebär - boende, telefon, metrokort, bankkonto och jobb. Hittills är vi nöjda med att bocka av de tre första! Att fota har inte varit första prioritet av förklarliga skäl men några bilder har fastnat på minneskortet. Och mer ska det bli!


Första eftermiddagen tittade vi på en lägenhet i tionde arrondisemanget. Nere på gatan kom vi på ungefär hundra anledningar som talade för att flytta in (central, ljus, schyssta roomies, utsikt mot Sacré-Cœur, fin trappuppgång) och en som talade emot (litegranna dyr). Så vi strosade söderut till Seine och skrev ett sms till ägaren. Vi vill hemskt gärna flytta in om ni vill ha oss. Sen tog vi metron hem till Florents kusin Carole där vi sov fösta natten. Gästvänligt så att det inte gick att tacka nog. 
 

Dag två (gudars igår, inte två veckor sen) fixade vi franska telefoner, snackade med en bank, och flyttade till det nya boendet. Och så pratade vi bara franska säkert tre timmar!

I dag har vi gjort oss hemmastadda i vårt nya hem. Framtiden bjuder på bättre bilder men för tillfället kan dessa kanske säga något vår parisiska lya. 
 

Att se sina egna saker på en hylla blir plötsligt en fantastisk sak.


Eller sina skor i en trälåda. 


osv osv osv.


Kök. Kaffebryggare, muggar, kylskåp, ja ni vet. 

Och lite jobbsökande i klippansoffan. 


Det var allt för i dag men som sagt, parislivet har bara börjat!




Dags för universum.

 
Laga Kånken.
Deklarera.
Maila R.
Beställa flygbiljett.
Ta avsked.

I månader har att-göra-listorna fyllt min mobil, mitt skrivbord och mina väggar. Jag är inte typen som flyttar till Paris utan att förbereda det som går. Mer göra-färgglada-tankekartor-med-idéer-mål-och-saker-att hinna-typen. Men någonstans tar det stopp. För en kvart sen slängde jag den sista att-göra-listan i soporna och bestämde att jag gjort mitt. Nu får universum göra sitt för om elva timmar lyfter planet mot en ny, lite mer fransk, tillvaro. 

 

bild.

Just another utflykt till Fågeludden.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En sista kväll i Göteborgs skärgård.

I går flyttade jag från mitt älskade lilla rum på Berzeligatan. Förundrades mycket över hur flyttlasset hade växt på några månader men påmindes sen om diverse strykbrädor och speglar som släpats på tåget i omgångar. Nu bor jag i Skara en vecka innan det bär av till den franska huvudstaden. Min sista kväll i Göteborg åkte jag och Isabelle ett varv med en skärgårdsbåt. Det enda vi upprepade var olika versioner av: F.I.N.T. 

Denna tjej hade bara ben dagen till ära.  

Hon hade preppat den bästa matsäcken också. Visst är det ett tecken på ren kärlek? att förbereda picknick till en stressad vän. 

Stilla solnedgång, lugnt hav och en märklig solreflex.

Hejdu. 
 

Hej durken. 

Tillbringade sista kvällen som göteborgare på bästa tänkbara sätt. 



 

Andra och tredje dagen av folkhögskola.

Färnebo folkhögskola var ganska mycket som en egen värld där allt vad heter utseendehets och stress bannlysts. Dagarna byggs mycket upp kring gemenskapen i frukost, kaffe, lunch, kaffe och middag. Skolan handlar inte bara om intressanta utvecklings- och rättvisefrågor utan också om hur klassen ska leva tillsammans i kollektivet. De har precis varit i Ecuador tre månader och jobbar mest sina självständiga efterarbeten nu. Himla passande dagar att vara gäst för då kunde jag vara lite delaktig i deras arbete men också göra nyttiga saker som att ringa försäkringsbolag och leta hyresgäster.  





Axelina och Kattis delar rum i Mejjan, ett av de två husen i kollektivet. 


De har inrett sitt rum till världens mysigaste med loppisfynd och kuddhav.


Kattis klippte film som en del av sitt efterarbete. 


Axelina preppade kvällste i kollektivköket. Hon jag och Kattis såg på Eva och Adam på youtube och nostalgireste tillbaka till tidigt tvåtusental.



Kvaliten i dessa två personer alltså. ♥
 
 
 
 
 

Första dagen av folkis.

Tillbaka i staden och rummet där man numer hör klassiska pianostycken från artisten mittemot när fönstret är öppet. Tonerna blandas med vårpeppade måsar och hundägare som ropar "Aaaagneeees! HIT!" med pipig röst. Man kan ju inte annat än romantisera en sådan sak. 

Så här festlig var första kvällen på Gävle-Färnebo-vistelsen.  

Jag och Axelina hade inte sagt något till Kattis om att jag skulle komma och hälsa på. Blev överfallen av kramar när hon såg mig och det var såklart underbart att se både henne och Axelina igen. Så fint att de går samma folkhögskola nu, precis som jag och Kattis gjorde i Aix. 
 
Första kvällen var hela fina klassen plus jag och massa andra på en liten fest i Gävle. Kände mig välkomnad och som en i gänget efter cirka ingen tid alls. 

Där fanns till exempel sådana här supercooa tjejer med drömfrisyren. 
 
Axelina och Maria, en av alla snälla klasskompisar. Hade svårt med namnen i början men när jag lämnade Färnebo tre dagar senare hade jag lärt mig alla 16 i klassen! *stolt*
 

Tre stycken vardag.

Jag gick en promenad i Slottskogen den allra första soliga dagen i Göteborg. Så himla fint skrivet av någons pappa.
 
När jag djupläste kurslitteratur och var tvungen att skriva noteringarna så kreativat jag förmådde för att inte bli för uttråkad.
 
När jag tog tåget till Axelina och väntade på Stockholms Cetral. Blev sugen på lite storstadshäng men hann inte lämna min bänk i vänthallen.
 
 
 
RSS 2.0