Svartvitt.

Sådant som försiggått på sistone är tillexempel ett besök från Florents vän Jacob. Vi gick på museum, hängde vid triumfbågarna och drack kaffe. En annan vardagskväll hängde jag och Florent vid kanalen och en ledig dag var jag i Jardin de Luxembourg. 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Central bergsby sökes.

Häromdagen sa jag nej! nu vill jag se något nytt!  och letade upp en blogg som listade gömda pärlor här i stan. Blev glad och pepp när jag såg att en av dem låg bara några kvarter från oss så gick dit bums. 

Letade först upp denna mystiska trappa som var en av de få vägarna upp till mitt gömda smultronställe.

Som tadaaa! var en liten bergsby mitt i stan. Eller nästan iallafall. Däruppe hördes knappt den vanliga trafiken och man kunde strosa på några småsmå gator med en tjusig utsikt. Det coolaste med alltihop var en liten vinodling som låg bakom ett staket. Försökte bounda med en kommungubbe som sopade gatan för att bli insläppt men lyckades inte charma honom tillräckligt. 

Fast höll tillgodo med damer som matde duvor i fönstret. 
 

Hittade en av de andra halvgömda uppgångarna.

Gick ner och stötte på den här tjusiga motorcykeln. Gick hem och drack kaffe. Bra förmiddag.


 

Fête de la musique.

Ur högtalarna dunkar housemusiken och det känns som att Montmartres kullerstenar vibrerar under mina fötter. Den lilla öppna platsen omges av rangliga hus och är här och nu en egen och ensam existerande värld. Klockan är två på natten, det är tjugotvå grader varmt och luften fullständigt skälver av ungdomens bekymmerslöshet. För trettiofem minuter sedan steg min vän ut från ett nio timmar långt arbetspass och själv befann jag mig i sängen. Men i natt är hela Paris en musikalisk folkfest och då tackar man inte nej.
 
bild.
 
 

Beskyddare på besök

Mamma och Börje var här i början av veckan och det såg ut lite såhär!



 

 

Nedtecknat 30 maj 2014 i PARIS-boken.


Rummet har rosavita blommiga tapeter
, matchande mjuk heltäckningsmatta och ett stort antikt skåp i hörnet. På väggarna; teckningar från barn, barnbarn och barnbarnsbarn och foton på konstnärerna. Ett kors på en spik och två mjuka sängar bäddade med frasiga gammeldagars spetslakan, filt och överkast.

I den andra sängen ligger han som känner sig som tio år igen – tillbaka i Normandie och mormors hus.  Tillbaka i rummet där han somnat efter sommardagar fyllda av trädgårdslekar pingpong-matcher och bad i Atlanten. Nostalgiskt blir jag visad var han handlat mat, spelat volleyboll med kusinerna och åkt runt för att goûter – fika – hos släktingar. Mormor Anin, som hon kallas, och mamma Catherine berättar om minnen; det förra huset – stort och alltid fyllt av människor – skolvägen och uppväxten.

På Anins födelsedag är det kalas och vi tränger ihop oss fyrtio personer, fyra generationer, i huset. Sen pratas, skrattas och äts det mat i tolv timmar. Kusinerna sjunger en sång specialskriven till mormor. Fylld av familjelycka åker jag tillbaka mot storstan. Andras nostalgi blir för mig färska minnen.










 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

F! körsbärsmuggar och högknäppt skjorta.

Sånt man kan bli inspirerad av de dagar Paris är en grådaskig uttröttande storstad med idyll långt ur sikte. 

♥ VALSEGRAR ♥



♥ SVENSK FESTIVALSOMMAROUTFIT ♥




♥ FINA GREJJER ♥




♥ RESPEPP ♥



♥ BOMULL FÖR SJÄLEN ♥



♥ ÄT UPP TACK ♥

 

♥ ♥ ♥



♥ PROPERT ♥



 
 

Finbesöket.

I fyra fina dagar var Frida och Isabelle och hälsade på!

 
Första dagen strosade vi i Montmartre och tog igen en hel månads tjejsnack. På kvällen lagade vi pastasås och däckade i säng. Så fint att ha två extra vid matbordet varje dag. 

 
Musikmatlagning såklart! (Fotograf: Florent)

Vi hann vi med ett kvällhäng vid kanalen också. Tittade på katter på fasader. 
 
Var skeptiska. 
 
Och alldeles bedårande. 
 
Nästa dag hade vi tjejhäng vid ett ganska parisiskt torn. 
 
Låg i gräset och vilade fötterna. 

Isabelle fick skrufs i ögat vilket man ju kan bli ganska faschinerad över.
 
Strosade förbi det tjusiga varuhuset Le Bon Marché och sa "Har hört att de har fina rulltrappor, vi går in!"
 
Fortsatte dagen på de små öarna i Seine. Vin- och bakelsepicknick vid kajen! 
 
Kvalitén i dessa alltså ♥
 
Mycket bra dagar! 
 
 
 

Boel och Paf.

Härom veckan var Boel och Paf i Paris. Hade inte träffat någon av dem ordentligt sen jag lämnade Aix så vi var såklart tvugna att umgås. Pasta Carbonara, barhäng och restaurangbesök hann vi beta av på ett par dagar. Fint att kunna ses såhär i en annan fransk stad ett år senare.



 
 

Maten, hustaken, fotografen.

Nu mina vänner blir det uppdatering! Häng med framöver för några gångna dagars tillvaro.


En mycket rekordelig middag komponerad av Florent och mig. Blandning av våra favoritgrönsaker; ärtor (hans) och broccoli (min), linser, dijonsenap och korv av god kvalité. Intas bäst med en Sacré-coeur i dimma någonstans utanför fönstret. 


En ledig dag spenderas bra genom att åka upp i rulltrapperören i Centre Pompidou för tjusig utsikt. 


Franska hustak är som bekant något alldeles speciellt.


Sen köar man sextio minuter för att komma in på den välförtjänt populära fotoutställningen med Henri Cartier-Bresssons samlade verk.  
 
Läser programblad eller Claes Hylinger-krönikor för att döda tid. 

 
Och häpnas sen över hur man kan fota så genialiskt. 

Avslutningsvis  kikar man lite på pluttmänniskorna på torget. 
 
 
 

Pärlor.

Två pärlor är här och hälsar på så jag sysslar mer med sådnat här än att sitta vid en dator. Har överlag märkt att bloggandet glesar ut lite sen jag börjat jobba men tänker att – ptja så får det väl vara då. Tur att livet inte går inte under för det. 

 
 

Heppårej!

Några saker som hänt sen sist:
 
*Jag har börja jobbat på Amorino och lär mig massa nya saker. Till exempel att göra glassblommor, säga "vad önskar ni" på tusen olika sätt och hur man gör en petnoga chef nöjd.
 
* Jag har sett fotoutställningen från himlen! En och en halv timmes kö, sju rum och två timmar tillsammans med med Henri Cartier-Bresson. Blev till slut så mätt på briljans att jag inte orkade analysera vad det var som gjorde bilderna så fantastiska. 
 
* Jag har fått inspiration! Till allt möjligt men mycket som handlar om text/bild/ljud/film. En del hör ihop med bilden och kanske får ni se ett testprojekt snart. 

 

Flanerandet fortsätter.

Eftersom jag mest strosar och dricker kaffe om dagarna kommer här ytterligare en rapport från fältet. I morgon börjar jobbet på Amorino så då glesar det nog ut på flanerandet till förmån för glasskombinationer och snack om spatlar. Kan ju också bli livat tänker jag. 


Denna gång blev Le Dôme Café nära Jardin du Luxembourg placet för eftermiddagskaffet. 


Vi jobbar oss igenom klassikerna såhär i början. 


Pratade om jobb- och framtids ångest. Blev nöjda när vi kommit fram till att allting kommer att bli bra till slut. 


Kaffet gjorde kanske sitt till den kicken också – bara 3,80 den här gången!

Bonjour!


Hundrade gången det bekräftades: klyschan om parisiska små farbröder är sann.


Vi promenerade ut i kylan och jag hittade min drömlägenhet med gammeldags panoramafönster.

Utanför Jardin du Luxembourg spelade smågrabbar fotboll. 

Och en man kom upp ur marken. 

Och åkte iväg på sin cykel. 
 

Fotoinspo.

I söndags bestämde jag mig för att gå på fotoutställning. Martin Parrs foton på la Maison Européenne de la Photographie närmare bestämt. Jag är överdrivet förtjust i fotografer som skildrat Paris sådär svartvitt och fyndigt genom historien och man kan säga att Parr var en modern version av genren. Obligatoriskt för den fotointresserade att se om man kommer till Paris. Besöket resulterade givetvis i ett väldigt inspirationsöverflöd, ville gå direkt ut på gatan och fånga staden på det där underfundiga sättet. Sagt och gjort på mitt egna vis. 

Uteserveringarna i vårt kvarter väntar på att få veckla ut sig. 


Hann fantisera ihop dessa människors öde i kön till utställningen.

Hittade gömda bakgårdar och basketplaner. 

Någonstans i Marais. 


Ögonblick till för att fångas. 





Île Saint-Louis.








Vissa tog fram dunjackan och uggsen i vårkylan. 


Skymt av ett halvkänt torn. 


En resväska som blev bortprioriterad i störtskuren. 


Blev avundsjuk på dessa i mina blöta fötter och alldelses för tunna kappa. 



En källhänvisande vägg och en färgmatch i metron. 
 

St. Germain.

För några dagar sen strögade vi runt i St Germain-kvarteren. Vi kikar lite på hur det såg ut tycker jag. 


En raffig röd kvinna korsade en regnig Boulevard St. Germain. 


Vi letade upp Saint-Sulpice och det maffiga torget framför. Eller "en stor uteplats" som Florent kom ihåg det. 


Ja, se så rymlig den var! Plus lite franska fasader. 

Tjabba.

Vet inte hur många timmars strög av detta slag jag avverkat nu. Och många fler ska det bli. 


Bestämde oss för att gå hela vägen hem – över Seine och upp till vårt tionde hemarrondisemang. 

Hittade l'école des beaux-arts. Förmån som elev där: schysst innergård med guldfisksfontän.

Gick förbi denna halvkända byggnad. 


Fontänhäng i skymningen. Trötta i benen ändrade vi oss och tog metron, årets beslut.


 
 

I samarbete med universum

Är på ett ungefär såhär glad. Anlednindg: jag har fått jobb! Om en vecka börjar jag skopa glass till japanska turister och franska småungar. Ska jobba på (citat) "det viktigaste av alla Amorinos" precis vid Notre Dame. Vill tacka min familj för en trygg uppväxt, mina vänner för schysst egoboost och universum för ett gott samarbete. 

 
RSS 2.0