Livstecken.


Så bor vi här
– byter avacados, bygger tillvaros och köksbordsfilsoferar. Trampar upp stigen mellan de två mittenrummen i femman på Vegagatan. Med likadana bollar i håret doppar vi tårna i samma framtid. 


 
 
 
Jag har flyttat till Lund om någon missat det. Här är det fint. 



En plein air.

Har tänkt lite på det här med inspiration och hur det i högsta grad är en oförutägbar företeelse. För mig sätter den ofta igång på alla nivåer samtidigt. Utan förvarning vill jag utforska, fota, laga mat, resa, utbilda mig och skriva arga insändare på samma gång. Tur då att man har en avlastningsplats som den här. 

Såhär fint var det när jag och Florent gick på utomhusbio i en park för ett par veckor sedan. 


Perfekt halvkylig sommarkväll för någon som bränt sig lite på näsan under dagen. Det tyckte några hundra andra personer också.


Chokald och vitt vin - optimalt ihopslängd picknick.

Under knäpptystnad såg vi Wes Andersons film Moonrise Kingdom och slumrade lite i gräset. 


Svartvitt.

Sådant som försiggått på sistone är tillexempel ett besök från Florents vän Jacob. Vi gick på museum, hängde vid triumfbågarna och drack kaffe. En annan vardagskväll hängde jag och Florent vid kanalen och en ledig dag var jag i Jardin de Luxembourg. 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Central bergsby sökes.

Häromdagen sa jag nej! nu vill jag se något nytt!  och letade upp en blogg som listade gömda pärlor här i stan. Blev glad och pepp när jag såg att en av dem låg bara några kvarter från oss så gick dit bums. 

Letade först upp denna mystiska trappa som var en av de få vägarna upp till mitt gömda smultronställe.

Som tadaaa! var en liten bergsby mitt i stan. Eller nästan iallafall. Däruppe hördes knappt den vanliga trafiken och man kunde strosa på några småsmå gator med en tjusig utsikt. Det coolaste med alltihop var en liten vinodling som låg bakom ett staket. Försökte bounda med en kommungubbe som sopade gatan för att bli insläppt men lyckades inte charma honom tillräckligt. 

Fast höll tillgodo med damer som matde duvor i fönstret. 
 

Hittade en av de andra halvgömda uppgångarna.

Gick ner och stötte på den här tjusiga motorcykeln. Gick hem och drack kaffe. Bra förmiddag.


 

Fête de la musique.

Ur högtalarna dunkar housemusiken och det känns som att Montmartres kullerstenar vibrerar under mina fötter. Den lilla öppna platsen omges av rangliga hus och är här och nu en egen och ensam existerande värld. Klockan är två på natten, det är tjugotvå grader varmt och luften fullständigt skälver av ungdomens bekymmerslöshet. För trettiofem minuter sedan steg min vän ut från ett nio timmar långt arbetspass och själv befann jag mig i sängen. Men i natt är hela Paris en musikalisk folkfest och då tackar man inte nej.
 
bild.
 
 

Beskyddare på besök

Mamma och Börje var här i början av veckan och det såg ut lite såhär!



 

 

Nedtecknat 30 maj 2014 i PARIS-boken.


Rummet har rosavita blommiga tapeter
, matchande mjuk heltäckningsmatta och ett stort antikt skåp i hörnet. På väggarna; teckningar från barn, barnbarn och barnbarnsbarn och foton på konstnärerna. Ett kors på en spik och två mjuka sängar bäddade med frasiga gammeldagars spetslakan, filt och överkast.

I den andra sängen ligger han som känner sig som tio år igen – tillbaka i Normandie och mormors hus.  Tillbaka i rummet där han somnat efter sommardagar fyllda av trädgårdslekar pingpong-matcher och bad i Atlanten. Nostalgiskt blir jag visad var han handlat mat, spelat volleyboll med kusinerna och åkt runt för att goûter – fika – hos släktingar. Mormor Anin, som hon kallas, och mamma Catherine berättar om minnen; det förra huset – stort och alltid fyllt av människor – skolvägen och uppväxten.

På Anins födelsedag är det kalas och vi tränger ihop oss fyrtio personer, fyra generationer, i huset. Sen pratas, skrattas och äts det mat i tolv timmar. Kusinerna sjunger en sång specialskriven till mormor. Fylld av familjelycka åker jag tillbaka mot storstan. Andras nostalgi blir för mig färska minnen.










 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Finbesöket.

I fyra fina dagar var Frida och Isabelle och hälsade på!

 
Första dagen strosade vi i Montmartre och tog igen en hel månads tjejsnack. På kvällen lagade vi pastasås och däckade i säng. Så fint att ha två extra vid matbordet varje dag. 

 
Musikmatlagning såklart! (Fotograf: Florent)

Vi hann vi med ett kvällhäng vid kanalen också. Tittade på katter på fasader. 
 
Var skeptiska. 
 
Och alldeles bedårande. 
 
Nästa dag hade vi tjejhäng vid ett ganska parisiskt torn. 
 
Låg i gräset och vilade fötterna. 

Isabelle fick skrufs i ögat vilket man ju kan bli ganska faschinerad över.
 
Strosade förbi det tjusiga varuhuset Le Bon Marché och sa "Har hört att de har fina rulltrappor, vi går in!"
 
Fortsatte dagen på de små öarna i Seine. Vin- och bakelsepicknick vid kajen! 
 
Kvalitén i dessa alltså ♥
 
Mycket bra dagar! 
 
 
 

Boel och Paf.

Härom veckan var Boel och Paf i Paris. Hade inte träffat någon av dem ordentligt sen jag lämnade Aix så vi var såklart tvugna att umgås. Pasta Carbonara, barhäng och restaurangbesök hann vi beta av på ett par dagar. Fint att kunna ses såhär i en annan fransk stad ett år senare.



 
 

Maten, hustaken, fotografen.

Nu mina vänner blir det uppdatering! Häng med framöver för några gångna dagars tillvaro.


En mycket rekordelig middag komponerad av Florent och mig. Blandning av våra favoritgrönsaker; ärtor (hans) och broccoli (min), linser, dijonsenap och korv av god kvalité. Intas bäst med en Sacré-coeur i dimma någonstans utanför fönstret. 


En ledig dag spenderas bra genom att åka upp i rulltrapperören i Centre Pompidou för tjusig utsikt. 


Franska hustak är som bekant något alldeles speciellt.


Sen köar man sextio minuter för att komma in på den välförtjänt populära fotoutställningen med Henri Cartier-Bresssons samlade verk.  
 
Läser programblad eller Claes Hylinger-krönikor för att döda tid. 

 
Och häpnas sen över hur man kan fota så genialiskt. 

Avslutningsvis  kikar man lite på pluttmänniskorna på torget. 
 
 
 

Pärlor.

Två pärlor är här och hälsar på så jag sysslar mer med sådnat här än att sitta vid en dator. Har överlag märkt att bloggandet glesar ut lite sen jag börjat jobba men tänker att – ptja så får det väl vara då. Tur att livet inte går inte under för det. 

 
 

Flanerandet fortsätter.

Eftersom jag mest strosar och dricker kaffe om dagarna kommer här ytterligare en rapport från fältet. I morgon börjar jobbet på Amorino så då glesar det nog ut på flanerandet till förmån för glasskombinationer och snack om spatlar. Kan ju också bli livat tänker jag. 


Denna gång blev Le Dôme Café nära Jardin du Luxembourg placet för eftermiddagskaffet. 


Vi jobbar oss igenom klassikerna såhär i början. 


Pratade om jobb- och framtids ångest. Blev nöjda när vi kommit fram till att allting kommer att bli bra till slut. 


Kaffet gjorde kanske sitt till den kicken också – bara 3,80 den här gången!

Bonjour!


Hundrade gången det bekräftades: klyschan om parisiska små farbröder är sann.


Vi promenerade ut i kylan och jag hittade min drömlägenhet med gammeldags panoramafönster.

Utanför Jardin du Luxembourg spelade smågrabbar fotboll. 

Och en man kom upp ur marken. 

Och åkte iväg på sin cykel. 
 

Les Deux Magots.

I tisdags befann jag mig i ett slags långvarigt stilla extas. Anledningen till detta stavas Les Deux Magots och är haket där Simone de Beauvoir drack kaffe och diskuterade existentialism med Jean-Paul Sartre. Hemingway och Picasso har också haft sina standardhörn på detta tjusiga, genuina och megafranska kafé. 

Vi valde mellan fyraeurokaffet och fyrahundraeurochampagnen.

Det blev kaffet till sist. 

Som serverades på silverbricka såklart. Hur annars. 

 
Och avnjöts med varsin bok, modesnack och lite skrivande för min del. Älskar att jag har skrivinspiration. 



Ja ni ser peppen i den här. 


Lite filosoferande och spaning på chica damer blev det såklart också. Leopardmönstrad blomma i håret känns helt rätt just nu, inte sant. 

Magisk miljö med frackklädda servitörer och glänsande speglar. 
 
 

Kanelglass, nykärlek och färgglada flarn.

Häromdagen åkte vi till Maraiskvarteren och åt glass. Bra förmån med Florents jobb: orimligt god glass till shyssta priser! Vi satt på Place de Vosges som egentligen är en park lite mer än en plats. Sådär supergeometrisk med fyra likadana fontänder, skarpt skurna gräsmattor och en Louis nånting i mitten.

Karamell, kanel, citrusfrukter och ecuadoriansk choklad ♥

 
 
Det fanns många kära par av olika intensitetsgrad.

Jappjapp. Fint ändå. 

Avslutningsvis mitt poppiga 80-taliga nagellack med färglada flarn i. En mycket bra eftermiddag. 
 
 
 
 

Kanalpromenad, idyll och dramatik på hög nivå.

I söndags vaknade vi upp med nästan en hel vecka Paris i ryggen. Florent åkte för att träffa sin morbror och kusin så jag fick lite egentid att slå ihjäl. Inte så svårt i en vårig storstad. 


Vid tolv gick jag ut för att gå dit fötterna tog mig. Först till canal Saint-Martin i våra hoods. 


På söndagar stängs mycket av trafiken kring kanalen av så att man kan fingå, cykla eller springa. 


Eller äta lunch på ett trevligt kryp in. Orkar knappt hur fint det är att ha sådant här runt knuten. 


Alltså blomsteraffärera! Vill fylla alla våra hyllor med hortensior och tulpaner. 


Eller rosor eller prästkagar. 

På söndgar köper unga fransoser blommor till sina käresta. De sätter buketten innanför jackan och åker hem på sin vespa.

Jag satte mig för att vila på en bänk en stund men tänkta att, jo visst orkar jag lite till. Så jag gick på måfå mot Maraiskvarteren och sprang direkt på världens bästa små gågator. 
 

Detta antikvariat var stängt men annars var massvis av drömmiga småbutiker med vintagekläder, leksaker och anteckningsböcker öppna och redo att utforskas. 

Det fanns små franska farbröder och ännu fler blomsteraffärer.


Salut!
 
Kontrabasspelande gatumusikanter och smörsjungande gossar i några hörn. 


Och en butik som gjorde de finaste tårtorna. 


På denna hade jag slagits för att få äta upp miniavokadon. Givet. 

Efter ett tag blev jag trött i benen på riktigt och satte mig för att ta en kaffe och titta på folk. 

Och läsa bok. Alltså. denna. bok. Får nog ägna den ett helt inlägg snart. 
 

På uteserveringen en decimeter från mig satt ett gulligt gaypar. 


Och en tigerman! Om jag förstod rätt kände han inte damen utan hon vinkade honom till sig för att fråga om de skulle ta en kaffe. Sånt som bara händer i Paris tänker jag spontant. 


Med ny energi strosade jag vidare och sprang över några vinkande Elisabeth II.


Och hennes motsats: en socialistisk dam. 

Gick förbi en kyrka.

Och hittade ännu mer vintage. 


Smällde nästan av när jag hittade en hel vintagemarknad och kände att nu har jag nog lite för bra flyt. Skulle snart visa sig mycket riktigt. 


Tog en bild på dessa pälsiga damer precis innan den lilla katastrofen var framme...

Benen vek sig i en dum grop mitt på en grusplan. Slog upp knät och byxorna. Började blöda. Åkte raka vägen hem och inväntande Florent kallsvettig och skakig. Blev omplåstrad. Skulle rengöra - svimmade. Toppenavslutning på den dagen. 

ps1. obs bild censurerad från blod osv.
ps2. hoppas jag har självdistans nog att avslöja detta. Men jo, tror det.  


Salut och allt för idag!


Innergårdar, brudpar och vita små vovvar.

Ikväll åkte och gick vi fel i säkert en och en halv timme. Är hypertrött och tänker att dagens bilder kan få tala lite för sig själva. Ellerja. Det har varit en bra dag. Och varm. Godnatt. Punkt.

 
 

En sista kväll i Göteborgs skärgård.

I går flyttade jag från mitt älskade lilla rum på Berzeligatan. Förundrades mycket över hur flyttlasset hade växt på några månader men påmindes sen om diverse strykbrädor och speglar som släpats på tåget i omgångar. Nu bor jag i Skara en vecka innan det bär av till den franska huvudstaden. Min sista kväll i Göteborg åkte jag och Isabelle ett varv med en skärgårdsbåt. Det enda vi upprepade var olika versioner av: F.I.N.T. 

Denna tjej hade bara ben dagen till ära.  

Hon hade preppat den bästa matsäcken också. Visst är det ett tecken på ren kärlek? att förbereda picknick till en stressad vän. 

Stilla solnedgång, lugnt hav och en märklig solreflex.

Hejdu. 
 

Hej durken. 

Tillbringade sista kvällen som göteborgare på bästa tänkbara sätt. 



 

Andra och tredje dagen av folkhögskola.

Färnebo folkhögskola var ganska mycket som en egen värld där allt vad heter utseendehets och stress bannlysts. Dagarna byggs mycket upp kring gemenskapen i frukost, kaffe, lunch, kaffe och middag. Skolan handlar inte bara om intressanta utvecklings- och rättvisefrågor utan också om hur klassen ska leva tillsammans i kollektivet. De har precis varit i Ecuador tre månader och jobbar mest sina självständiga efterarbeten nu. Himla passande dagar att vara gäst för då kunde jag vara lite delaktig i deras arbete men också göra nyttiga saker som att ringa försäkringsbolag och leta hyresgäster.  





Axelina och Kattis delar rum i Mejjan, ett av de två husen i kollektivet. 


De har inrett sitt rum till världens mysigaste med loppisfynd och kuddhav.


Kattis klippte film som en del av sitt efterarbete. 


Axelina preppade kvällste i kollektivköket. Hon jag och Kattis såg på Eva och Adam på youtube och nostalgireste tillbaka till tidigt tvåtusental.



Kvaliten i dessa två personer alltså. ♥
 
 
 
 
 

Första dagen av folkis.

Tillbaka i staden och rummet där man numer hör klassiska pianostycken från artisten mittemot när fönstret är öppet. Tonerna blandas med vårpeppade måsar och hundägare som ropar "Aaaagneeees! HIT!" med pipig röst. Man kan ju inte annat än romantisera en sådan sak. 

Så här festlig var första kvällen på Gävle-Färnebo-vistelsen.  

Jag och Axelina hade inte sagt något till Kattis om att jag skulle komma och hälsa på. Blev överfallen av kramar när hon såg mig och det var såklart underbart att se både henne och Axelina igen. Så fint att de går samma folkhögskola nu, precis som jag och Kattis gjorde i Aix. 
 
Första kvällen var hela fina klassen plus jag och massa andra på en liten fest i Gävle. Kände mig välkomnad och som en i gänget efter cirka ingen tid alls. 

Där fanns till exempel sådana här supercooa tjejer med drömfrisyren. 
 
Axelina och Maria, en av alla snälla klasskompisar. Hade svårt med namnen i början men när jag lämnade Färnebo tre dagar senare hade jag lärt mig alla 16 i klassen! *stolt*
 

Tre stycken vardag.

Jag gick en promenad i Slottskogen den allra första soliga dagen i Göteborg. Så himla fint skrivet av någons pappa.
 
När jag djupläste kurslitteratur och var tvungen att skriva noteringarna så kreativat jag förmådde för att inte bli för uttråkad.
 
När jag tog tåget till Axelina och väntade på Stockholms Cetral. Blev sugen på lite storstadshäng men hann inte lämna min bänk i vänthallen.
 
 
 

RSS 2.0