Kan inte förstå.
I morgon är min tid i Aix över fast jag kan inte förstå det. Kan inte förstå att jag inte ska få gå till skolan och träffa fina lärare och bra personer varje dag. Kan inte förstå att jag inte längre ska få köpa kaffe på halvelvarasten och gå ut på den soliga trappan där man tillsammans börjar vakna till liv. Kan inte förstå att jag inte längre ska gå ut på stan och äta lunchbaguette på en solig bänk med de bästa klasskompisarna i världen. Inte heller hur jag ska kunna lämna staden - kaféerna, gränderna, torgen. Dofterna, stämningen och fransmännen.
Kommer inte kunna promenera genom Mazarinkvarteren hem till Mikaela och hänga på hennes säng, dricka vin eller se på film. Kommer inte gå upp för Cours Mirabeau för att dricka eftermiddagkaffe med Kattis på Le Grillon, kommer inte springa i parken, kommer inte köpa grönsaker på marknaden - tisdag, torsdag, lördag. Kommer inte kunna sätta lurarna i öronen och gå till DIA och handla - försöka hitta matinspiration bland billig paprika och tvåeurosostar. Kommer inte stöta på människor man känner i varje gatuhörn.
Förstår inte att Erik, Elin och Camillas lägenhet står tom nu. Att inte längre kunna skynda hem till den familjen på förfest med garanterat bästa stämningen. Kommer aldrig mer gå i finskorna till Boels drömstudio för att fira något; födelsedag, fredag eller bara studion i sig. Kommer inte köa till bra DJ's på Second Nature, dricka pastis utanför Brigand eller fuldansa till Kom igen Lena på en sunkig klubb halv fyra på morgonen. Kommer inte gå på efterfest i trånga takvåningar där alla fransmän har en klyschig mustage och trappuppgången ser ut som ett museum. Sådär så att man inte förstod att det faktsikt hände dagen därpå.
Kommer inte gå femtio trappsteg till översta våningen och låsa upp dörren till lägenheten där Wilma satt på Linda Bengtzing på högsta volym och Ellen dansar vilt. Kommer inte längre beundra Christines plötsliga matlagningsryck då hon uppfinner nya rätter. Kommer inte få äta frukost på terassen, se på frukostfilm med familjen eller ta bussen till Marseille. Kommer inte gå och hämta fler pärlor hemifrån på busstationen för att visa dem hem till lägenheten. Kommer inte lyssna på Håkans nya platta på högsta volym i en hyrbil och se ut över franskt landskap. Kommer inte fota fina vänner och skriva om vad vi hittat på här på bloggen. Kommer inte ha en Franska i Aix VT13-grupp på Facebook översvämmad av länkar och planer på vad vi ska hitta på ikväll.
Kommer inte längre trampa på brunnen i hörnet på Rue Espariat - den där locket sitter löst så att det alltid låter högt när man kliver på den. Och man blir rädd för det råkar vara mitt i natten när man promenerar hem och har glömt att den låter sådär. Kan inte förstå att detta är slut.
Hejdå familjen på 3 rue d'Entrecasteaux.
I natt sover jag för sista gången i lägenheten där
* 1 tesil ligger i översta kökslådan. Fast den är såklart alltid borta.
* 3 colocatärer blivt en andra familj.
* 4 omgångar fyllda parikor lagats. Standardfinmaten.
* 20 pers totalt sovit över.
* 52 trappsteg (2 ner, 50 upp) bestigits varje dag.
* 139 nätter spenderats.
* 100 000 minnen skapats.
Tack Christine, Ellen och Wilma för att ni är just ni. Tack Ellen för att du också hittade lägenheten och Christine och Wilma för att ni var de första att svara ja på sms:et om att dela lägenehet med en helt okänd tjej. Vilken tur att det blev just vi.
5 månader, 3 filmer och 9,94 minuter.
Foto är ett intresse som jag haft några år men under våren i Aix har filmandet blivit ytterligare ett sätt att dokumentera, uttrycka och fånga ögonblick. Jag älskar att fånga männsikors kroppsspråk med kameran vilket såklart blir roligare och lättare att göra med film. Allt som allt har det blivit 3 snuttar där jag hoppas kunna visa i alla fall en bråkdel av upplevelserna, lyckan och gemenskapen som jag varit med om den här våren.
Några som klickar sig fram hit kanske är intresserade av att göra samma sak som jag gjort. Är du en av dem och undrar över något så vill jag bara säga, tveka inte att fråga! Oavsett om det handlar om boende, kursen, Aix, Frankrike, var man ska fika/dansa/hänga/handla/picknicka så svarar jag gärna. Bara att skriva lite i kommentarsfältet.
Tryck på play för att uppleva en Aixvår på 9,94 sekunder.
Slutet närmar sig.
Här är lite vad jag haft för mig de senaste dagarna.
Jag och Frida drack kaffe på Le Grillon och hade jag hade sommarplaneringsmöte med Axelina över skype.
Vi hade Eurovision-kväll på 3 rue d'Entrecasteaux. Mycket folk och snacks, lyckades dock bara fånga det sistnämnda på bild.
Jag, Boel och Frida lagade supergod pastasallad en kväll.
Den åts på det här viset.
I torsdags åkte Kattis hem till Sverige så vi tog en sista fika. La pauvre blev rånad på dator, kamera och massa viktiga Aixminnen på hemvägen.
Vi ska ses snart igen såklart. Det måste vi bara.
Eftersom jag åker till Sverige på torsdag försöker jag äta upp allt som finns i skåpen dessa dagar. Här åt jag tillexempel couscous-ris-lins-tomat-lök-ärt-sallad och lax. Inte så illa ihopslängt ändå!
Idag har vi vinkat av Ellen vid bussen så nu är fina familjen inte fullständig längre. Kommer kännas väldigt märkligt att gå och lägga sig själv i rummet som jag och Ellen delat nästan 5 månader.
Frida på finbesök.
För någon vecka sen kom Frida tilll Aix för att spendera hela 8 dagar med mig. Känner mig riktig bortskämd som får finbesök var och varannan dag! Fast nu när det är knappt en vecka kvar i Frankrike känner jag mig nöjd med att fylla tiden med sentimentala hejdåpromenader och allt som måste göras en sista gång. Kaffe på Le Grillon, springrunda i parken, handla på Monoprix och 100 andra saker.
Här är två dagar genom Fridas kameralins. Duktig fotograf den tjejen alltså.
En regnig dag åkte vi till Marseille och en sjukt häftig utställning om medelhavskultur. Inför kuluråret i Provence har man blåst ur en stor hangar för att göra plats åt ett museum. Cool miljö tycker jag.
Men det allra bästa var den gamla fotoautomaten! Bara av den här lilla remsan fick vi massa ny energi och orkade gå mer på utställningen.
När vi upptäckte att man fick skriva på sig var vi såklart tvugna att ta fler foton.
Bonjour!
En dag när det var finare väder åkte vi till en kalank i Marseille och tyckte ganska mycket att vi hamnat i paradiset på jorden. Först gick vi genom en nationalpark över ett berg tills den här utsikten uppenbarade sig.
Vi fortsatte vandra och kom ner till havet där vi åt matsäck, tog ett dopp och siesta.
Sista skälvande dygnen pt. 3.
Den allra sista dagen lyssnade jag och Ellen på Nu grönskar det och gjorde oss skolavslutningsfina på morgonen. Sen traskade vi vår skolväg för allra sista gången, gjorde utvärderingar och hade avslutningsfika.
Här är min fina grupp 3. Vilka guldkorn alltså.
Céline och Boel snackade. Tycker det är fint att de nästan blivit lite kompisar och kan bounda över lindy hop och sånt.
På eftermiddagen hängde många i klassen i en park.
Vi köpte pizza och hade parkpicknick.
Kattis och Boel.
Martina gjorde lite akrobatik i gräset.
Martina gjorde lite akrobatik i gräset.
Och Kattis fotade.
Wilma och Jessica.
Amanda och Emma.
Marjam och Alice.
Wilma och Jessica.
Amanda och Emma.
Marjam och Alice.
Kattis och Martina.
Annelie och hennes syster Linnea.
Jag satt mest och tittade på alla och njöt av att se oss tillsammans allihop för sista gången.
Vi fortsate kvällen hos Axel och Mattis en stund innan vi gick till Anton. Fint att vi få gå på sista hemmaklassfesten där allt började.
Sista skälvande dygnen pt. 2.
För några dagar sen var vi och åt på indisk restaurang för Gabriel hade fyllt år!
Camilla, Elin och Kattis tittade på bilder.
Och Erik och Boel var sommarfräsha.
Camilla, Elin och Kattis tittade på bilder.
Och Erik och Boel var sommarfräsha.
Gabriel och Margot kom och var fina.
Sista fredagen tog klassen en buss till Marseille och därifrån båt till Frioulöarna.
Hela klassen var med och pepp på sista utflykten.
Maria, Ellen och Amanda.
Boel, Kattis och Martina.
Nora och Mikaela började prata med en fransk tant som bodde på ön. De fick hennes adress till och med.
På ön promenerade vi upp till en kulle där det fanns ett gammaltgammalt sjukhus. Fast de höll på att restaurera så det såg mest tragiskt och övergivet ut.
Annelie gjorde en jeu de mots som det hade hetat på franska. *Stolt*.
Vallmoblommor och Marseille.
*Helt crazy*
Klasskompisar och Château d'If.
Monia tyckte det var kul att kasta sten.
Finaste familjen. Dör sötdöden lite.
Erik chillade på en mur en stund.
Innan båten gick hem drack vi kaffe med lärarna.
*Nu mår man*.
Fina klassen under ett spegeltak i Marseille.
Jag och Kattis la oss på marken lite också.
Sen gick vi en sväng i de arabiska kvarteren innan vi åkte hem igen.
Sista skälvande dygnen pt. 1.
Ja här kommer uppdatering om hur de sista dagarna, då vi fortfarande var en hel klass, såg ut.
Vi firade valborgsmässoafton i en park.
Där satt vi från fem på eftermiddagen till sent på natten. Fint.
Christine och Elin.
Och Jessica.
Och Erik var med bland andra.
Och Eriks bror, David, var med också. Lite oklart varför de lyfter Elin. (Elin, nästa dag: "Ja plötsligt satt jag där i luften och var med på bild")
Jag och Ellen innan vi beslutade oss för att gå hem och sova.
Fina kompisar och tårdrypande farväl.
Ojoj lite dåligt med uppdatering här de senaste dagarna. Tre bra anledningar till det:
1. Det är fiiiiint väder.
2. Jonas och Axelina har varit här. Ellerja, Axelina är fortfarande kvar men Jonas åkte hem till London idag.
3. Jag har SOMMARLOV och har därför genomlidit några högst sentimentala dagar av intensivt klasshäng och avsked. Det enda man ville göra var att umgås med de människor som kommit att betyda så mycket. Vänner för livet kan man säga.
Tills jag har tid att visa vad vi haft för oss, håll till godo med tre dagar av fina Jonas och Axelina.
Tills jag har tid att visa vad vi haft för oss, håll till godo med tre dagar av fina Jonas och Axelina.
Jag och Jonas bestämde i hemlighet att han skulle komma en dag innan Axelina så vi överraskade henne på flygbussen. Ganska bra gjort ändå, tycker jag.
Idag drack jag och Axelina kaffe i tre timmar och planerade vad vi ska göra i sommar. Älskar att göra listor över peppiga aktiviteter att se fram emot.
Och så lagade vi asiatisk wok på kokosmjölk, godast på länge. Snart ska vi ut och dansa i natten.
Phu.
Sedär. Det löste ju sig alldeles fint. Som tack för er väntan får ni en bild på en frukost som jag och Julia åt i Aix när vi tågluffade förbi ett dygn i september.
Ursäkta röran, blogg.se lurade mig.
Skulle bara göra en liten reparation här på bloggen så blev allt fel och jag tog bort massa kodmallsinställningar som tog massa timmar att lista ut. Åh. Jaja... jobbar på det. Tills dess får jag be om ursäkt för röran.
