I samarbete med universum

Är på ett ungefär såhär glad. Anlednindg: jag har fått jobb! Om en vecka börjar jag skopa glass till japanska turister och franska småungar. Ska jobba på (citat) "det viktigaste av alla Amorinos" precis vid Notre Dame. Vill tacka min familj för en trygg uppväxt, mina vänner för schysst egoboost och universum för ett gott samarbete. 

 

Les arbres des rues à Paris.

Triumfbåge i solnedgång. Sådant man kan leva med. 
 
 
 

 
 

8 bilder.


Jag får telefonsamtal från glassbaren som kanske vill anställa mig. Pratar nervöst på franska.  

Vi firar Florents första arbetsdag med picknick vid kanalen. Cider, nötter och snack om syskonrelationer. 

Jag går på arbetsintervju i Latinkvarteren och hittar denna lilla oas efteråt.

Innergård med massvis av blommor. 


Smög in på privat område genom denna grind. Vill ju utforska fina innergårdar liksom. 


Fina mystiska kontor. 

Och gröna gubbar. 

Blev lite deppig i dag för plötsligt ska jag inte få provjobba på glassbaren längre. -Nej vi ska inte anställa några mer men haregötthej! ungefär så. Så jakten på mer jobb fortsätter. 


 
 
 

Blomsterglass och den Svenska Klubben.

Tänka sig hur lätt saker och ting kan lösa sig. I går var jag och provjobbade några timmar på Svenska Klubben om ligger tjusigt precis vid Louvren. En festvåning dit svenskar och fransmän kommer för att äta lunch, mingla på jazzkvällar och arrangera sina 50-årsfester. Tippar att medelåldern på gästerna är 67 och inkomsten ett antal snäpp över medel. Var oerhört nervös för förklara menyer och snacka om vin på franska men turligt nog fick jag starta himla lugnt med att diska, servera mat och duka. 

I morgon ska jag gå på arbetsintervju för ett till jobb, en glassbar i Latinkvarteren. Den heter Amorino och säljer dödsgod glass som skopas upp som blommor. Florent har fått jobb på samma kedja i Montmartre så snart kommer allt handla om spatlar, glassvokabulär och sorbetsmaker här hemma. Jag hade egentligen tänkt söka jobb på Louvren också men kanske nöjer mig med de två första i alla fall ett par veckor.  

Sacré-Cœur utanför köksfönstret. Kan fortfarande inte riktigt ta in att jag får ha det så.


 
 

Les bananes.

Det är morgonkvist i sovrummet i tionde arrondisemanget – för dagen något disträ innan kroppen vakat till liv. På närmsta supermarché handlar jag frukost när en liten dam i sjalett frågar om jag vet priset på tiopacket ägg hon håller i handen. Hon sveper handen framför hyllkanten. Je le trouve pas. Ils sont bio ces-ci? Mitt svar på franska kommer utan ansträngning.

Vid kassan ber nästa sjalett-dam kassörskan att slå in allt utom bananerna och pekar menande på sin tioeurosedel. Med en rutinerad blick på varorna svarar kassörskan artigt Ça va suffire, madame. Och mycket riktigt kostar det 8,92.

Jag betalar mina varor och packar ner broccoli, bönor och brieost i tygkassen när kassörskan ropar till. Les bananes! Hon glömde bananerna! En chic fransyska springer ut på gatan och ropar efter sjalett-dam nummer två. Genom de automatiskt öppnande dörrarna kommer de båda tillbaka, damen mödosamt dragandes på sin shoppingvagn. Mais ah! j’ai oblié les bananes! utbrister hon upprymt. Vi skrattar gott vid kassan på DIA, de två sjalett-damerna, kassörskan, fransyskan och jag. 

 

Parisisering.

Så kom de första parisdagarna som jag så länge försökt föreställa mig. De som varit omöjliga att förutse och planera. Som alltid vid stora förändringar känns det som en vecka gått sen vi satte oss på det där planet, Florent och jag. I några dygn har vi börjat styra upp en tillvaro med allt vad det innebär - boende, telefon, metrokort, bankkonto och jobb. Hittills är vi nöjda med att bocka av de tre första! Att fota har inte varit första prioritet av förklarliga skäl men några bilder har fastnat på minneskortet. Och mer ska det bli!


Första eftermiddagen tittade vi på en lägenhet i tionde arrondisemanget. Nere på gatan kom vi på ungefär hundra anledningar som talade för att flytta in (central, ljus, schyssta roomies, utsikt mot Sacré-Cœur, fin trappuppgång) och en som talade emot (litegranna dyr). Så vi strosade söderut till Seine och skrev ett sms till ägaren. Vi vill hemskt gärna flytta in om ni vill ha oss. Sen tog vi metron hem till Florents kusin Carole där vi sov fösta natten. Gästvänligt så att det inte gick att tacka nog. 
 

Dag två (gudars igår, inte två veckor sen) fixade vi franska telefoner, snackade med en bank, och flyttade till det nya boendet. Och så pratade vi bara franska säkert tre timmar!

I dag har vi gjort oss hemmastadda i vårt nya hem. Framtiden bjuder på bättre bilder men för tillfället kan dessa kanske säga något vår parisiska lya. 
 

Att se sina egna saker på en hylla blir plötsligt en fantastisk sak.


Eller sina skor i en trälåda. 


osv osv osv.


Kök. Kaffebryggare, muggar, kylskåp, ja ni vet. 

Och lite jobbsökande i klippansoffan. 


Det var allt för i dag men som sagt, parislivet har bara börjat!




Just another utflykt till Fågeludden.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

*SpOnTAn*

Jag brukar intala mig själv att dyra tågbiljetter aldrig kan mätas mot peppiga äventyr så här sitter jag påväg till Axelina i Färnebo. Har sju timmar på tåg, några dagars folkhögskolehäng och en välförtjänt paus framför mig. Avslutade Mellanösternkursen igår och försöker sakta men säkert flytta fokus till Paris. Är, på ett ungefär, så här pepp på tillvaron:



 

5 månader, 3 filmer och 9,94 minuter.

Foto är ett intresse som jag haft några år men under våren i Aix har filmandet blivit ytterligare ett sätt att dokumentera, uttrycka och fånga ögonblick. Jag älskar att fånga männsikors kroppsspråk med kameran vilket såklart blir roligare och lättare att göra med film. Allt som allt har det blivit 3 snuttar där jag hoppas kunna visa i alla fall en bråkdel av upplevelserna, lyckan och gemenskapen som jag varit med om den här våren.
 
Några som klickar sig fram hit kanske är intresserade av att göra samma sak som jag gjort. Är du en av dem och undrar över något så vill jag bara säga, tveka inte att fråga! Oavsett om det handlar om boende, kursen, Aix, Frankrike, var man ska fika/dansa/hänga/handla/picknicka så svarar jag gärna. Bara att skriva lite i kommentarsfältet. 
 
Tryck på play för att uppleva en Aixvår på 9,94 sekunder. 
 





 

RSS 2.0