Har ni läst det här inlägget? Jag har sett att det cirkulerat en del i sociala medier i veckan men vill dela det ändå. Ögonöppnande för sjuka ideal och tyvärr träffande sant. Läs!
Där försvann jag från cyberrymden några dagar men skönt att allt verkar vara som vanligt här. Sen sist har jag... *Pluggat lite *Socialiserat mycket *Jobbat massor
I fredags var vi hembjudna till Jonas hus på Björkö. Vi pratade politik, åt vegansk god gryta och sov i ett madrasshav. Jag verkligen älskar tillställningar där man i lugn och ro hinner prata med alla i en *trygg miljö*. Undrar ibland om många 20-åringar ser så mycket fram emot att ordna middagsbjudningar i en villa som jag gör. Tror allvarligt talat inte att man kan få för mycket av sånt här:
Jag förundras ofta över hur snabbt det dalar för mig. Hur snabbt jag får existentiell ångest och hur lite som krävs för att framkalla den. Hösten 2012 är ett exempel. I mer än två år hade jag sett fram emot att spendera den kommande våren på Braheskolan i Frankrike. Men så kom mailet: ”Du har tyvärr inte blivit antagen. Meddela oss om du vill ha en reservplats”. Inte en enda gång hade jag föreställt mig det scenariot och allt rasade litegrann samman. Vad skulle jag nu göra med våren? Plötsligt hade jag hela världen för mina fötter men där och då kändes det som det värsta man kunde ha. Jag ville inte ha en värld, jag villa ha Aix-en-Provence. ”Snälla ge mig en reservplats. Det finns inget jag hellre vill.” En vecka senare kom det nya antagningsbeskedet och jag blev skitnervös men bubbligt lycklig.
För en vecka sen lämnade jag in den sista tentan på idéhistoriakursen och så kom den krypande igen, lilla ångesten. Den här gången visste jag att en ny kurs väntade om några dagar, men ändå. Plötsligt försvann all inspiration, ett ärende till banken kändes som att bestiga ett berg och att skicka ett mail som att springa en mil. Framtidskaoset la sig som ett moln en centimeter ovanför mitt huvud.
Fast vet ni vad det fina är? Att koka frukostägg och ta spårvagnen till Linnéplatsen, leta upp sal 420, sitta bredvid nya människor och lyssna på en introduktion i Mellanösternstudier kan vända på allt. Inspirationen infann sig fint igen. Jag gjorde vårigt i rummet, blev fotoinspirerad, kom på skrividéer och hittade ny bra musik. Fick matlagningspepp, fixade tråkiga ärenden och tyckte att träning kändes kul. Målade upp en ljus framtid när jag pressade upp skivstången som vägde 2,5 kilo mer den här veckan. Hängde med fem peppande kompisar som såklart också hjälpte till.
Tur ändå att det vänder uppåt lika fort. Lite hoppfullt liksom. Och skönt att veta att jag ska lära mig intressanta saker om Mellanöstern fram till 21 mars. Har en liten idé på vad som kan hända därefter men vill inte prata sönder den. Kan dock meddela att den skapar både ny ångest och abnorma mängder nervositet men sånt har jag ju klarat förut.
I söndags var jag som sagt och såg Anna Odells Återträffen och jag måste verkligen rekomendera den. Det finns gott om socialt pinsamma situationer, ångest och sorgliga inslag men jag kände mig ändå stark efteråt. Vetskapen om att personerna i filmen finns på riktigt, och förhoppningsvis sett den, ger verkligen Odell upprättelse. Mobbing existerar ju alltid men har kanske en tendens att försvinna bland skoldebattens andra ämnen. Mycket värd guldbaggarna för bästa film och bästa manus!
Helgen var så fin på grund av kombinationen systerhäng, kompishäng och mammahäng. Kameran fick hänga med på några små äventyr, tillexempel...
Lunch i Haga!
Spårvagnstur med världens finaste bästisar i likadana mössor
Pizzabak följt av nefertitidans med Linda, Louise, Isabelle, Karin, Jacob och Jonas. Bara kvinnorna tycks ha fastnat på bilderna dock. Visste ni att galonjackor fungerar utmärkt om man vill undvika rödbetsfläckar?
Återträffen och middag på Hagabion i sällskap av mina två favoritkvinnor!
Den här finisen är och hälsar på i helgen! Ända sen hon åkte till Mexico i somras har vi taggat systerhelgen i Göteborg och tänka sig, nu är den här. Idag ska vi strosa i Haga, äta långlunch på kafé och dansa oss trötta på ett glammigt dansgolv. Hoppas ni har en go helg!
När jag ska piffa lite extra brukar jag pilla med en eyeliner i 20 minuter och dra på det 90-talslila läppstiftet jag fick i julklapp. Ungefär som nu när jag ska dricka klassöl med personer som, från och med igår, inte är min klass längre. Är lite ny på konceptet *afterwork* klockan 17 en torsdag men är inte den som är den.
Ni vet sådär tröttman är när man stressat hem och rafsat ihop en liten packning och skyndat sig iväg igen? Och man promenerar till simhallen där man simmar 1000 meter och sen 20 minuter till. Och man duschar och långbastar, klär på sig och sitter på en hållplats i 9 minuter. Och sen åker man några stationer till Maxi och storhandlar mat innan man åker tillbaka Korsvägen. Därifrån går man med sina matkassar och blöta badkläder – genom porten, genom ytterdörren, två trappor upp och in i lägenheten. Sen lagar man kvällsmat och tittar på serie ni vet? ungefär så trött är jag ikväll.
Här kan man också bada. I Medelhavet.
När man tågluffar med en sån här bra person tillexempel.
Vetniva! Hemtentan är klar så jag och Louise ska fira att vi fått våra liv tillbaka med bio. Lite sjukt hur fort man glömmer hur det känns att ha tid ÖVER. I veckan har jag liksom bara seminarie på onsdag och annars inte ett skrutt planerat förrän till helgen då Karin kommer. Wow.
Firade med att göra om min vägg litegrann också. Den stora vita lappen är Louises alla lästips - kanske något för veckan. Se vad fint!
Klockan är sju femton och en bekant melodi ringer långt bort. Förstår inte vad som låter sådär på bakgatan där jag promenerar. Eller jaha. Det var visst alarmet och bakgatan var en konstig dröm som försvinner i nästa sekund. Snoozar fyra gånger innan det äntligen går upp för mig att det är morgon och jag själv som bestämt att jag ska vakna nu. Går sömndrucket ut i köket och kokar te, sätter på datorn, puffar upp kuddarna och öppnar för åttonde dagen i rad dokumentet modernitetens människosyner. Funderar lite över graden av determinism i Marx materiella historiesyn och hur Beauvoir menar med att man både är essentiellt fri men ändå fast i sin situation. Kommer på mig själv med att använda ord som ingalunda och föga när jag skriver. Gäspar och tänker att det tack och lov inte är varje lördagsmorgon man har en arg kommunist och en feministisk existentialist i sänghalmen.
Vanligtvis brukar bloggare samanfatta sina instagrams varje månad men eftersom jag är ny och inte så flitig användare får ni se hela lilla historiken. Tendensen verkar uppenbarligen vara kafé-, mat- och peppbilder. Följ på lovisa_svedlund om du har lust.
Där i september åt vi frukostbuffén på Condeco långt innan jag visste att jag skulle jobba där. Jag lagade amerikanska pannkakor, skrev mitt livs fösta hemtenta och blev enormt inspirerad av Underbara Clara och Elsa Billgren på bokmässan.
Sen pluggade jag till nästa salstenta och var ensam i läsesalen en morgon. Åt finfrukost med mamma, gjorde fruktfat och kafépluggade lite till med Louise.
I oktober blev jag feministpeppad av Gudrun Schyman och hade en favoritirepris-frukost med Cecilia och Isabelle. Jag sålde fika på Dagsnäs julmässa och åkte tåg mot förstaadventshelgen i december.
Innan jullovet snöregnade det från sidan utanför fönstret och vi bakade lussekatter med knäppa former hemma hos Ramin. På lovet läste jag bok och hade den vanliga julklappshandlardagen med familjen.
Den 23e hade Majken ♥ uppesittarkväll och på nyårsafton drog vi igång Linderoths värmepanna i partyoutfits innan vi åkte på fest i Falköping.
Varje gång jag sätternyckeln i låset tänker jag på hur tur jag har haft. Tänk att jag bor här. Här i ett av Göteborgs finaste kvarter 200 meter från Götaplatsen. I huset med gammeldags hiss, takmålningar i trappuppgången och en avskild innergård. I lägenheten med djupa fönsternischer, högt i tak och små inbyggda garderober överallt. Ibland har man bara flyt och blir utvald helt enkelt. Och visst har en fattig student egentligen inte råd med så hög hyra per kvadratmeter men inreders till och med garderoben är det kanske trots allt värt någonting helt annat än pengar.
Eftersom det är nytt år, januari och måndag skriver jag en lista idag. Hanapee står för den!
Tanke du oftast tänker.
"Eller om man skulle..." följt av framtidsplan.
Så ser ditt skrivbord ut just nu.
3 saker som bara måste hända innan du dör. Mina kompisar gifter sig och jag får se på och gråta av lycka. Jag lär mig laga godgod mat utan recept. Sådär så att jag kan slänga ihop en saffransfiskgryta ur minnet. Ett jämställt samhälle.
Det ser du fram emot. Att hemtentan ska bli klar, att det ska bli vårjackeväder, att *vara vuxen* (vet, borde vara förbjudet när man är 20)
Ord/mening du använder ofta. "Nej den är oskön!"
Den mest använda appen i din mobil. Väger mellan Västtrafik, Spotify och Alarm. Kändes plötsligt som en väldigt grå liten kombination.
Då är du genuint glad. När någon tror att den satt i hörlurar men egentligen spelar musik i högtalarna i den tysta läsesalen. Alla småfnissar och glömmer sina tentor i två sekunder.
Något du stör dig på.
Denna mur. Sak du skäms en del över.
Att jag ser facebookmeddelanden och kryssar i "visa som oläst" för att jag inte orkar svara för tillfället. Förlåt. Tog emot att berätta men det är den bistra sanningen, jag tycker om er ändå!
Sak du är stolt över.
Att kunna reflektera kring krångliga saker som moral, vad som är sant och meningen med allt. *iDéHiStOrIkErN*
Då mådde du senast riktigt gott.
När jag läste uttrycket "må gott". Kan verkligen inte se framför mig den dag då jag själv kommer använda det. Fast annars här någonting.
Något du bör ta tag i. Maila en cool förebild och fråga om ett möte, skaffa ny almanacka, chilla på framtiden.
Vi firade in det nya året med några dagar i Stockholm. Det ska vanligtvis ätas luch på Blå Porten och hinnas till minst två museer men år tog vi det lite lugnare och nöjde oss med Fotografiska. Fast det gav fin till förmån till kvalletid med saknade personer. Jag och Karin hann nämligen både äta middag med Erik som jag träffade i Aix och stockholmsflanera med Jonas. Här är lite av det som fastnade i kameran.
Vi trotsade regnet och promenerade med Jonas från söder genom gamla stan in till centrum. Vi har inte träffats på hela hösten så vi hade massor att ta igen.
På Judist second hand fanns tjusiga ringar.
Och på Fotografiska ställdes Elliot Erwitts genialiska ögonblicksbilder ut. Humoristiska, tänkvärda och beviset för att en fotograf måste ha förmågan att se motiven.
ÄLSKAR bilden i bakgrunden. Snacka om att millisekunden spelar roll.
Sen åt vi rödbetsmackor till lunch högst upp i den mysiga restaurangen.
Jag var gladare än jag ser ut på bild.
På en vägg fick man sätta upp lappar med hemilsar, som en inblick i folks innersta.
Hoppsansa, där försvann jag på nyårslov i Stockholm en stund. Nyårsafton blev en himla lyckad dag med kombinerad tjejmiddag/lekalekarfest. Jag har lärt av misstagen:
* göra planer i sista sekund
* där det ska involveras massvis av människor
* som ska förflytta sig långt under kvällen till platser där det är högst ogaranterat är bra stämning
* och har förväntningar som om det vore en takterassfest i New York
Jullovet har verkligen varit guld rakt igenom och i morgon åker jag tillbaka till Göteborg och skriver hemtenta mångamånga timmar om dagen i ett par veckor. Men förhoppningsvis är jag snart tillbaka i cyberrymden!
ps. visst är den här Oskar Linnros-låten så himla bra?!
Jag heter Lovisa är tjugoett och nybliven parisiska. Vet inte riktigt vad jag gav mig in på när jag bestämde mig för att bli det men hoppas att allt löser sig. Det gör ju alltid det egentligen. Jag brukar fota, skriva och upptäcka små och stora världar ibland. Tycker bäst av allt om kreativt inspirationsöverflöd, egoboostigt häng och vardagens guldkanter.
