Beroende av:
Livskvalitet, mat, vatten, mänsklig kärlek, musik och andra grejer.

                          

Är du bortskämd?

Ja för att jag lever i ett utvecklat land och har allt och mycket mer än jag behöver för att överleva. Nej för att jag vet att jag måste jobba för att kunna få vissa saker jag vill ha.  

Bra saker som hänt i dag:

* Var på skolan redan 9.37 för att plugga i biblis!
* Lunchade med Louisefinispersonen. Nu när vi har olika scheman får man planera hängen ordentligt.

* Provade ett nytt pluggkafé - naturhistoriska muséet - som hade svinbilligt kaffe...

* TILLSAMMANS med Isabelle som går konstskola men behövde skriva och sånna grejer. 
* Läste ut en bok på engelska på kanske världens köttigaste ämne (se bild!) på TVÅ DAGAR! trodde inte att sånt hände mig men tydligen har jag ett intresse för den där Mellanöstern vilket gör att jag VILL läsa. 
* Jag är frisk och kunde miniträna igen vilket man ju mår hima bra av.

Mindre bra saker som hänt i dag:

* Hade tänkt vara i skolan 8.30. Hehe. 
* Det var sportlov dvs. stora mängder barn i omlopp på naturhistoriska muséet dvs. svårt att koncenrera sig pga. tjut och barnbajslukt (ja, på riktigt.)  

6 bra saker mot 2 dåliga. Den dagen behövde inte direkt jobba i uppförsbacke om man säger.

Det (kaske enda) fina med att vara sjuk är att man får se på massvis av film! I helgen såg jag denna franska pärla till exempel. 

I helgen tar jag det mest lugnt för det verkar som att en liten förkylning kommit för att umgås med mig. Igår trotsade jag den dock en stund för att vara kulturell med Isabelle. 

 

– Hoohooo! Flickooor, frukoooost!

Det är första dagen i Fjällen, Lofsdalen blev det i år. Dagen innan klämde jag in mig i min bästa väns bil och så åkte jag och hennes familj norrut. Det börjar bli tradition nu, att åka längdskidor en vecka om året med familjen Larsson. Precis, du läste rätt, längdskidor. De är långa, man kan lyfta på hälen och måste trycka ner tårna hårt hårt för att komma framåt. De sticker lätt iväg åt olika håll och att ploga i nerförsbackar ger oftast resultatet att huvudet hamnar först i en snödriva. Bäst är nästan att inte försöka ploga alls utan åka störtlopp och sätta sig på rumpan, alternativt slänga sig graciöst åt sidan, när det går för fort.

Hursomhelst, frukosten vid niotiden består av gröt, egenkokad lingonsylt och hembakt bröd. Sen börjar allvaret, att bestämma vilken tur som passar bäst för dagen. Håller sig blåsten borta till förmån för solen blir det en tur på fjället, annars hasar vi runt i ett preparerat spår, någon mil eller två. Men om dagens rutt är ett stort beslut, är det ingenting gentemot vad dagens klädsel bör vara...
– Vad tror ni, kanske det tunna understället som lager ett, sen Ulmax och R90:n som lager tre? Eller är Ullmaxen för varm idag? det är ju bara fyra minus. 
– Klaaaaraaa! Idag vill jag ha det snygga pannbandet! du får ta det orangea.

Och så fortsätter det under morgonen. Vid elva dricker vi en kaffeslurk på stående fot, packar ner extratröjorna, matsäcken och lägger skidorna på axeln. Spåret ligger bara hundra meter från stugan så vi traskar dit och påbörjar vår efterlängtade tur. Visst, det är jobbigt – man blir flåsig och ibland är bakåtglidet olidligt – men det är på riktigt. Upplevelsen känns genuin ända ut i tåspetsarna när man hälsar på pensionärsparet som smärt glider förbi i det mötande spåret. Det finns inget dunka-dunka i skogen, inga speakers som pratar på om kvällens knatteslalomtävling och inga snowboardåkare som susar förbi i 100 kilometer i timmen när man glider ner för fjället. En vindstilla dag där uppe knäcker alla uppåkta slalombackar och struntar man i att åka snabbt och snitsigt blir man fridfull ända in i själen.

Känslan när man kommer hem efter turen är oslagbar. Kroppen är i och för sig stel som en pinne men att sjunka ner i soffan med 18 kilometer i benen är den perfekta belöningen. Stretch, bastubad och brasa gör stugan på Gäddvägen till den tryggaste platsen man kan tänka sig. I år är den hypermodern med öppen planlösning, espressomaskin och inte en furupanel i sikte. Diskmaskinen och platteven känns exotiska jämfört med tidigare års timmerhus som ägarna fyllt med överblivna 70-talsprylar.

Jag tittar ut genom panoramafönstren som vetter mot kvällsåkarna i backen och frågar mig hur det gick till. Hur kom det sig att jag hamnade här där, just nu, ingenting kan bli bättre?

Lovisa Svedlund på liten skidort i norra Sverige.

Jag hittade denna guldklimp i mitt skrivarkiv! Tror den är från 2012 eller 2011 och jag blev påmind om alla så fina fjällenresor med Axlinas familj. Vi brukade tänka att vi lämnat civilisationen. Bara glömde stress, skola och sociala medier till förmån för sällskapsspel, fjällturer och mängder av hembakt fika. Nu var det ett par år sen vi åkte eftersom både jag och Axelina varit på olika men snart borde vi verkligen göra det igen. 

 

 

Jag tycker vi kikar på vad jag drömt mig bort till på Pinterrest den senaste tiden!

••• ILLUSTRERAT •••

I går var jag i Stokholm över dagen för att gå på möbelmässan. Har medverkat på den mässan i såväl en gravid mamma, barnvagn, kärra, som 17-åring och nu. Lite av inredarna/arkitekterna/

formgivarna/möbelhandlarnas Mecka då det gäller att spana trender. Karin praktiserar på ett möbelföretag nu så henne passade jag såklart också på att träffa! vi tar en titt.

JUST DET! har alldeles glömt berätta den stora nyheten. Snälla stålsätt dig nu ordentligt så du inte tappar luften/börjar gråta/skrika rakt ut i förvirring. Redo? Okej. Fredagen den 24 januari var det sol i Göteborg. Inga omkomna men tre lider fortfarande av svåra bländningsskador. 

Skönt. Då var det outat.

I söndags var ju vi på utflykt på Kinnekulle! såg ut såhär på ett ungefär. 


Lottis var pepp!

I skara har det ätits söndagsfrukost och bakats semlor denna förmiddag. Snart ska vi ta med oss djur och nybakt på utflykt – en ganska optimal helg egentligen.