Rummet har rosavita blommiga tapeter, matchande mjuk heltäckningsmatta och ett stort antikt skåp i hörnet. På väggarna; teckningar från barn, barnbarn och barnbarnsbarn och foton på konstnärerna. Ett kors på en spik och två mjuka sängar bäddade med frasiga gammeldagars spetslakan, filt och överkast.

I den andra sängen ligger han som känner sig som tio år igen – tillbaka i Normandie och mormors hus.  Tillbaka i rummet där han somnat efter sommardagar fyllda av trädgårdslekar pingpong-matcher och bad i Atlanten. Nostalgiskt blir jag visad var han handlat mat, spelat volleyboll med kusinerna och åkt runt för att goûter – fika – hos släktingar. Mormor Anin, som hon kallas, och mamma Catherine berättar om minnen; det förra huset – stort och alltid fyllt av människor – skolvägen och uppväxten.

På Anins födelsedag är det kalas och vi tränger ihop oss fyrtio personer, fyra generationer, i huset. Sen pratas, skrattas och äts det mat i tolv timmar. Kusinerna sjunger en sång specialskriven till mormor. Fylld av familjelycka åker jag tillbaka mot storstan. Andras nostalgi blir för mig färska minnen.

Två pärlor är här och hälsar på så jag sysslar mer med sådnat här än att sitta vid en dator. Har överlag märkt att bloggandet glesar ut lite sen jag börjat jobba men tänker att – ptja så får det väl vara då. Tur att livet inte går inte under för det. 

 

*Jag har börja jobbat på Amorino och lär mig massa nya saker. Till exempel att göra glassblommor, säga "vad önskar ni" på tusen olika sätt och hur man gör en petnoga chef nöjd.

 

* Jag har sett fotoutställningen från himlen! En och en halv timmes kö, sju rum och två timmar tillsammans med med Henri Cartier-Bresson. Blev till slut så mätt på briljans att jag inte orkade analysera vad det var som gjorde bilderna så fantastiska. 

 

* Jag har fått inspiration! Till allt möjligt men mycket som handlar om text/bild/ljud/film. En del hör ihop med bilden och kanske får ni se ett testprojekt snart. 

Lördagskväll hemma på rue Vicq d'azir levererar kikärtsbiffar och Sacré-Coeur i solregn. Fint efter två dagars totalt oflyt på jobbsökarfronten. Startade upp projekt skriva ut två pdf-filer igår klockan 14.00. Lyckades idag klockan 15.17.

Underbara Clara har deltagit i UR:s serie De obekväma och jag vill tipsa varenda en att se programmet. Clara sätter fingret på så många viktiga saker, hur sjukt det är vissa jobbar sig till utbrändhet samtidigt som vi har oacceptabelt hög arbetslöshet. Hur tid kan värderas högre än pengar, hur vi oreflekterande tillåter oss ingå i ett system och hur det är att vara en kvinnlig förebild. Se de 28 minutrarna här. 

 

Vet ni, nu berättar jag bara för nu händer detta faktiskt på riktigt.

I november gick jag runt bärandes på skittunga skolböcker och en välbekant framtidsångest. Idéerna var en röra av enorma möjligheter och tusentals hinder men en dag såg jag bilder från en bra persons parisresa. Där och då såddes ett frö som jag bara inte kunde ignorera.

Kvällen därpå skrev jag i min anteckningsbok ”Haha Lovisa du kanske ska flytta till Paris annars. Fast alltså nej det går ju inte det måste va jättesvårt.” Nästa kväll skrev jag ”Fast alltså VILL jag vara i Paris SKA jag vara i Paris. Då ska jag ju inte vara i Göteborg.”

Idylliska bilder började fladdra förbi allt oftare i tanken. Skuttar längs Seine i vippig kjol. Pratar flytande franska med tjusiga fransoser. Jobbar på kafé och säger Bonjour messieurs-dames! till kunderna. Kände alltmer hur besviken jag skulle bli om jag struntade i idén. Men liksom flytta till Paris?! Själv?! Blev superskraj men alldeles pirrig bara av tanken.

Det blev jullov och vi hade poesikväll hos Florent. Han pratade om att ta paus från utbildning så halvt på skoj slängde jag ur mig
– Men vi ska inte flytta till Paris tillsammans då?
– Jo men kanske det, sa han.

Så om tre veckor gör vi det! Flyttar dit, letar jobb och trånga små vindsrum för allt vad vi är värda. Oj vad det ska mötas vår, snackas franska och upplevas ny stad! Vad det än blir av den nya tillvaron har jag ambitionen att lassa av lite av den här. Så följ gärna med från din sida skärmen när det bär av.