Kanalpromenad, idyll och dramatik på hög nivå.

I söndags vaknade vi upp med nästan en hel vecka Paris i ryggen. Florent åkte för att träffa sin morbror och kusin så jag fick lite egentid att slå ihjäl. Inte så svårt i en vårig storstad. 


Vid tolv gick jag ut för att gå dit fötterna tog mig. Först till canal Saint-Martin i våra hoods. 

På söndagar stängs mycket av trafiken kring kanalen av så att man kan fingå, cykla eller springa. 

Eller äta lunch på ett trevligt kryp in. Orkar knappt hur fint det är att ha sådant här runt knuten. 

Alltså blomsteraffärera! Vill fylla alla våra hyllor med hortensior och tulpaner. 

Eller rosor eller prästkagar. 

På söndgar köper unga fransoser blommor till sina käresta. De sätter buketten innanför jackan och åker hem på sin vespa.

Jag satte mig för att vila på en bänk en stund men tänkta att, jo visst orkar jag lite till. Så jag gick på måfå mot Maraiskvarteren och sprang direkt på världens bästa små gågator. 

 

Detta antikvariat var stängt men annars var massvis av drömmiga småbutiker med vintagekläder, leksaker och anteckningsböcker öppna och redo att utforskas. 

Det fanns små franska farbröder och ännu fler blomsteraffärer.

Salut!

 

Kontrabasspelande gatumusikanter och smörsjungande gossar i några hörn. 


Och en butik som gjorde de finaste tårtorna. 

På denna hade jag slagits för att få äta upp miniavokadon. Givet. 

Efter ett tag blev jag trött i benen på riktigt och satte mig för att ta en kaffe och titta på folk. 

Och läsa bok. Alltså. denna. bok. Får nog ägna den ett helt inlägg snart. 

 

På uteserveringen en decimeter från mig satt ett gulligt gaypar. 

Och en tigerman! Om jag förstod rätt kände han inte damen utan hon vinkade honom till sig för att fråga om de skulle ta en kaffe. Sånt som bara händer i Paris tänker jag spontant. 

Med ny energi strosade jag vidare och sprang över några vinkande Elisabeth II.

Och hennes motsats: en socialistisk dam. 

Gick förbi en kyrka.

Och hittade ännu mer vintage. 

Smällde nästan av när jag hittade en hel vintagemarknad och kände att nu har jag nog lite för bra flyt. Skulle snart visa sig mycket riktigt. 

Tog en bild på dessa pälsiga damer precis innan den lilla katastrofen var framme...

Benen vek sig i en dum grop mitt på en grusplan. Slog upp knät och byxorna. Började blöda. Åkte raka vägen hem och inväntande Florent kallsvettig och skakig. Blev omplåstrad. Skulle rengöra - svimmade. Toppenavslutning på den dagen. 

ps1. obs bild censurerad från blod osv.
ps2. hoppas jag har självdistans nog att avslöja detta. Men jo, tror det.  

Salut och allt för idag!

Mais ma pauvre fille, quel malheur! Hoppas knät är bättre och att du snart hittar några super-chica byxor på vintage-marknaden.

Oj, herregud, vilken knorr det blev där på slutet - det hade jag inte räknat med. Allt det där traskandet tog ut sin rätt på värsta möjliga sätt..

(Men jag kan ju mena att bilderna du fick till innan olyckan är jättefina...)

Jag måste förresten rekommendera en restaurang där i krokarna, som har massvis med goda galetter och crêpes! LuLu la Nantaise, ligger på 67, rue de Lancry..! Älskar stället, så mysigt! Ta dit pojken på en dejt, vetja ;)

Och med pojken menar jag din vän, givetvis. Haha, lät lite fel nästan... ;)

Alltså Lovisa, du är bäst i hela världen på att fånga ögonblicksbilder! Så fint!
Och stackars tjejen som slog upp knät och sen svimmade... tur att Florent kunde rädda dig!
Kram goding