Fotoinspo.
I söndags bestämde jag mig för att gå på fotoutställning. Martin Parrs foton på la Maison Européenne de la Photographie närmare bestämt. Jag är överdrivet förtjust i fotografer som skildrat Paris sådär svartvitt och fyndigt genom historien och man kan säga att Parr var en modern version av genren. Obligatoriskt för den fotointresserade att se om man kommer till Paris. Besöket resulterade givetvis i ett väldigt inspirationsöverflöd, ville gå direkt ut på gatan och fånga staden på det där underfundiga sättet. Sagt och gjort på mitt egna vis.
Uteserveringarna i vårt kvarter väntar på att få veckla ut sig.
Uteserveringarna i vårt kvarter väntar på att få veckla ut sig. 
Hann fantisera ihop dessa människors öde i kön till utställningen.
Hittade gömda bakgårdar och basketplaner.
Någonstans i Marais.
Ögonblick till för att fångas.
Île Saint-Louis.
Vissa tog fram dunjackan och uggsen i vårkylan.
Skymt av ett halvkänt torn.
En resväska som blev bortprioriterad i störtskuren.
Blev avundsjuk på dessa i mina blöta fötter och alldelses för tunna kappa.
En källhänvisande vägg och en färgmatch i metron.
St. Germain.
För några dagar sen strögade vi runt i St Germain-kvarteren. Vi kikar lite på hur det såg ut tycker jag.
En raffig röd kvinna korsade en regnig Boulevard St. Germain.
En raffig röd kvinna korsade en regnig Boulevard St. Germain.
Vi letade upp Saint-Sulpice och det maffiga torget framför. Eller "en stor uteplats" som Florent kom ihåg det.
Ja, se så rymlig den var! Plus lite franska fasader.
Tjabba.
Vet inte hur många timmars strög av detta slag jag avverkat nu. Och många fler ska det bli.
Bestämde oss för att gå hela vägen hem – över Seine och upp till vårt tionde hemarrondisemang.
Hittade l'école des beaux-arts. Förmån som elev där: schysst innergård med guldfisksfontän.
Gick förbi denna halvkända byggnad.
Fontänhäng i skymningen. Trötta i benen ändrade vi oss och tog metron, årets beslut.
I samarbete med universum
Är på ett ungefär såhär glad. Anlednindg: jag har fått jobb! Om en vecka börjar jag skopa glass till japanska turister och franska småungar. Ska jobba på (citat) "det viktigaste av alla Amorinos" precis vid Notre Dame. Vill tacka min familj för en trygg uppväxt, mina vänner för schysst egoboost och universum för ett gott samarbete.
Hemma.
Lördagskväll hemma på rue Vicq d'azir levererar kikärtsbiffar och Sacré-Coeur i solregn. Fint efter två dagars totalt oflyt på jobbsökarfronten. Startade upp projekt skriva ut två pdf-filer igår klockan 14.00. Lyckades idag klockan 15.17.
Viktigt.
Underbara Clara har deltagit i UR:s serie De obekväma och jag vill tipsa varenda en att se programmet. Clara sätter fingret på så många viktiga saker, hur sjukt det är vissa jobbar sig till utbrändhet samtidigt som vi har oacceptabelt hög arbetslöshet. Hur tid kan värderas högre än pengar, hur vi oreflekterande tillåter oss ingå i ett system och hur det är att vara en kvinnlig förebild. Se de 28 minutrarna här.
Les Deux Magots.
I tisdags befann jag mig i ett slags långvarigt stilla extas. Anledningen till detta stavas Les Deux Magots och är haket där Simone de Beauvoir drack kaffe och diskuterade existentialism med Jean-Paul Sartre. Hemingway och Picasso har också haft sina standardhörn på detta tjusiga, genuina och megafranska kafé.
Lite filosoferande och spaning på chica damer blev det såklart också. Leopardmönstrad blomma i håret känns helt rätt just nu, inte sant.
Vi valde mellan fyraeurokaffet och fyrahundraeurochampagnen.
Det blev kaffet till sist.
Som serverades på silverbricka såklart. Hur annars.
Och avnjöts med varsin bok, modesnack och lite skrivande för min del. Älskar att jag har skrivinspiration.
Ja ni ser peppen i den här.
Lite filosoferande och spaning på chica damer blev det såklart också. Leopardmönstrad blomma i håret känns helt rätt just nu, inte sant.
Magisk miljö med frackklädda servitörer och glänsande speglar.
Kanelglass, nykärlek och färgglada flarn.
Häromdagen åkte vi till Maraiskvarteren och åt glass. Bra förmån med Florents jobb: orimligt god glass till shyssta priser! Vi satt på Place de Vosges som egentligen är en park lite mer än en plats. Sådär supergeometrisk med fyra likadana fontänder, skarpt skurna gräsmattor och en Louis nånting i mitten.
Karamell, kanel, citrusfrukter och ecuadoriansk choklad ♥
Det fanns många kära par av olika intensitetsgrad.
Jappjapp. Fint ändå.
Avslutningsvis mitt poppiga 80-taliga nagellack med färglada flarn i. En mycket bra eftermiddag.
Les arbres des rues à Paris.
Triumfbåge i solnedgång. Sådant man kan leva med.
8 bilder.
Jag får telefonsamtal från glassbaren som kanske vill anställa mig. Pratar nervöst på franska.
Vi firar Florents första arbetsdag med picknick vid kanalen. Cider, nötter och snack om syskonrelationer.
Jag går på arbetsintervju i Latinkvarteren och hittar denna lilla oas efteråt.
Innergård med massvis av blommor.
Smög in på privat område genom denna grind. Vill ju utforska fina innergårdar liksom.
Fina mystiska kontor.
Och gröna gubbar.
Blev lite deppig i dag för plötsligt ska jag inte få provjobba på glassbaren längre. -Nej vi ska inte anställa några mer men haregötthej! ungefär så. Så jakten på mer jobb fortsätter.
Blev lite deppig i dag för plötsligt ska jag inte få provjobba på glassbaren längre. -Nej vi ska inte anställa några mer men haregötthej! ungefär så. Så jakten på mer jobb fortsätter.
Blomsterglass och den Svenska Klubben.
Tänka sig hur lätt saker och ting kan lösa sig. I går var jag och provjobbade några timmar på Svenska Klubben om ligger tjusigt precis vid Louvren. En festvåning dit svenskar och fransmän kommer för att äta lunch, mingla på jazzkvällar och arrangera sina 50-årsfester. Tippar att medelåldern på gästerna är 67 och inkomsten ett antal snäpp över medel. Var oerhört nervös för förklara menyer och snacka om vin på franska men turligt nog fick jag starta himla lugnt med att diska, servera mat och duka.
I morgon ska jag gå på arbetsintervju för ett till jobb, en glassbar i Latinkvarteren. Den heter Amorino och säljer dödsgod glass som skopas upp som blommor. Florent har fått jobb på samma kedja i Montmartre så snart kommer allt handla om spatlar, glassvokabulär och sorbetsmaker här hemma. Jag hade egentligen tänkt söka jobb på Louvren också men kanske nöjer mig med de två första i alla fall ett par veckor.
Sacré-Cœur utanför köksfönstret. Kan fortfarande inte riktigt ta in att jag får ha det så.
I morgon ska jag gå på arbetsintervju för ett till jobb, en glassbar i Latinkvarteren. Den heter Amorino och säljer dödsgod glass som skopas upp som blommor. Florent har fått jobb på samma kedja i Montmartre så snart kommer allt handla om spatlar, glassvokabulär och sorbetsmaker här hemma. Jag hade egentligen tänkt söka jobb på Louvren också men kanske nöjer mig med de två första i alla fall ett par veckor.
Sacré-Cœur utanför köksfönstret. Kan fortfarande inte riktigt ta in att jag får ha det så.Kanalpromenad, idyll och dramatik på hög nivå.
I söndags vaknade vi upp med nästan en hel vecka Paris i ryggen. Florent åkte för att träffa sin morbror och kusin så jag fick lite egentid att slå ihjäl. Inte så svårt i en vårig storstad.
Vid tolv gick jag ut för att gå dit fötterna tog mig. Först till canal Saint-Martin i våra hoods.
Vid tolv gick jag ut för att gå dit fötterna tog mig. Först till canal Saint-Martin i våra hoods.
På söndagar stängs mycket av trafiken kring kanalen av så att man kan fingå, cykla eller springa.
Eller äta lunch på ett trevligt kryp in. Orkar knappt hur fint det är att ha sådant här runt knuten.
Alltså blomsteraffärera! Vill fylla alla våra hyllor med hortensior och tulpaner.
Eller rosor eller prästkagar.
På söndgar köper unga fransoser blommor till sina käresta. De sätter buketten innanför jackan och åker hem på sin vespa.
Jag satte mig för att vila på en bänk en stund men tänkta att, jo visst orkar jag lite till. Så jag gick på måfå mot Maraiskvarteren och sprang direkt på världens bästa små gågator.
Detta antikvariat var stängt men annars var massvis av drömmiga småbutiker med vintagekläder, leksaker och anteckningsböcker öppna och redo att utforskas.
Det fanns små franska farbröder och ännu fler blomsteraffärer.
Salut!
Kontrabasspelande gatumusikanter och smörsjungande gossar i några hörn.
Och en butik som gjorde de finaste tårtorna.
Och en butik som gjorde de finaste tårtorna.
På denna hade jag slagits för att få äta upp miniavokadon. Givet.
Efter ett tag blev jag trött i benen på riktigt och satte mig för att ta en kaffe och titta på folk.
Och läsa bok. Alltså. denna. bok. Får nog ägna den ett helt inlägg snart.
På uteserveringen en decimeter från mig satt ett gulligt gaypar.
Och en tigerman! Om jag förstod rätt kände han inte damen utan hon vinkade honom till sig för att fråga om de skulle ta en kaffe. Sånt som bara händer i Paris tänker jag spontant.
Med ny energi strosade jag vidare och sprang över några vinkande Elisabeth II.
Och hennes motsats: en socialistisk dam.
Gick förbi en kyrka.
Och hittade ännu mer vintage.
Smällde nästan av när jag hittade en hel vintagemarknad och kände att nu har jag nog lite för bra flyt. Skulle snart visa sig mycket riktigt.
Tog en bild på dessa pälsiga damer precis innan den lilla katastrofen var framme...
Benen vek sig i en dum grop mitt på en grusplan. Slog upp knät och byxorna. Började blöda. Åkte raka vägen hem och inväntande Florent kallsvettig och skakig. Blev omplåstrad. Skulle rengöra - svimmade. Toppenavslutning på den dagen.
ps1. obs bild censurerad från blod osv.
ps2. hoppas jag har självdistans nog att avslöja detta. Men jo, tror det.
ps1. obs bild censurerad från blod osv.
ps2. hoppas jag har självdistans nog att avslöja detta. Men jo, tror det.
Salut och allt för idag!
Les bananes.
Det är morgonkvist i sovrummet i tionde arrondisemanget – för dagen något disträ innan kroppen vakat till liv. På närmsta supermarché handlar jag frukost när en liten dam i sjalett frågar om jag vet priset på tiopacket ägg hon håller i handen. Hon sveper handen framför hyllkanten. Je le trouve pas. Ils sont bio ces-ci? Mitt svar på franska kommer utan ansträngning.
Vid kassan ber nästa sjalett-dam kassörskan att slå in allt utom bananerna och pekar menande på sin tioeurosedel. Med en rutinerad blick på varorna svarar kassörskan artigt Ça va suffire, madame. Och mycket riktigt kostar det 8,92.
Jag betalar mina varor och packar ner broccoli, bönor och brieost i tygkassen när kassörskan ropar till. Les bananes! Hon glömde bananerna! En chic fransyska springer ut på gatan och ropar efter sjalett-dam nummer två. Genom de automatiskt öppnande dörrarna kommer de båda tillbaka, damen mödosamt dragandes på sin shoppingvagn. Mais ah! j’ai oblié les bananes! utbrister hon upprymt. Vi skrattar gott vid kassan på DIA, de två sjalett-damerna, kassörskan, fransyskan och jag. 
Innergårdar, brudpar och vita små vovvar.
Ikväll åkte och gick vi fel i säkert en och en halv timme. Är hypertrött och tänker att dagens bilder kan få tala lite för sig själva. Ellerja. Det har varit en bra dag. Och varm. Godnatt. Punkt.
Parisisering.
Så kom de första parisdagarna som jag så länge försökt föreställa mig. De som varit omöjliga att förutse och planera. Som alltid vid stora förändringar känns det som en vecka gått sen vi satte oss på det där planet, Florent och jag. I några dygn har vi börjat styra upp en tillvaro med allt vad det innebär - boende, telefon, metrokort, bankkonto och jobb. Hittills är vi nöjda med att bocka av de tre första! Att fota har inte varit första prioritet av förklarliga skäl men några bilder har fastnat på minneskortet. Och mer ska det bli!
Första eftermiddagen tittade vi på en lägenhet i tionde arrondisemanget. Nere på gatan kom vi på ungefär hundra anledningar som talade för att flytta in (central, ljus, schyssta roomies, utsikt mot Sacré-Cœur, fin trappuppgång) och en som talade emot (litegranna dyr). Så vi strosade söderut till Seine och skrev ett sms till ägaren. Vi vill hemskt gärna flytta in om ni vill ha oss. Sen tog vi metron hem till Florents kusin Carole där vi sov fösta natten. Gästvänligt så att det inte gick att tacka nog.
Dag två (gudars igår, inte två veckor sen) fixade vi franska telefoner, snackade med en bank, och flyttade till det nya boendet. Och så pratade vi bara franska säkert tre timmar!
Att se sina egna saker på en hylla blir plötsligt en fantastisk sak.
Eller sina skor i en trälåda.
osv osv osv.
Kök. Kaffebryggare, muggar, kylskåp, ja ni vet.
Och lite jobbsökande i klippansoffan.
Det var allt för i dag men som sagt, parislivet har bara börjat!
Det var allt för i dag men som sagt, parislivet har bara börjat!
Dags för universum.
Laga Kånken.
Deklarera.
Maila R.
Beställa flygbiljett.
Ta avsked.
I månader har att-göra-listorna fyllt min mobil, mitt skrivbord och mina väggar. Jag är inte typen som flyttar till Paris utan att förbereda det som går. Mer göra-färgglada-tankekartor-med-idéer-mål-och-saker-att hinna-typen. Men någonstans tar det stopp. För en kvart sen slängde jag den sista att-göra-listan i soporna och bestämde att jag gjort mitt. Nu får universum göra sitt för om elva timmar lyfter planet mot en ny, lite mer fransk, tillvaro.
I månader har att-göra-listorna fyllt min mobil, mitt skrivbord och mina väggar. Jag är inte typen som flyttar till Paris utan att förbereda det som går. Mer göra-färgglada-tankekartor-med-idéer-mål-och-saker-att hinna-typen. Men någonstans tar det stopp. För en kvart sen slängde jag den sista att-göra-listan i soporna och bestämde att jag gjort mitt. Nu får universum göra sitt för om elva timmar lyfter planet mot en ny, lite mer fransk, tillvaro.
Just another utflykt till Fågeludden.
