Vet ni, nu berättar jag bara för nu händer detta faktiskt på riktigt.

I november gick jag runt bärandes på skittunga skolböcker och en välbekant framtidsångest. Idéerna var en röra av enorma möjligheter och tusentals hinder men en dag såg jag bilder från en bra persons parisresa. Där och då såddes ett frö som jag bara inte kunde ignorera.

Kvällen därpå skrev jag i min anteckningsbok ”Haha Lovisa du kanske ska flytta till Paris annars. Fast alltså nej det går ju inte det måste va jättesvårt.” Nästa kväll skrev jag ”Fast alltså VILL jag vara i Paris SKA jag vara i Paris. Då ska jag ju inte vara i Göteborg.”

Idylliska bilder började fladdra förbi allt oftare i tanken. Skuttar längs Seine i vippig kjol. Pratar flytande franska med tjusiga fransoser. Jobbar på kafé och säger Bonjour messieurs-dames! till kunderna. Kände alltmer hur besviken jag skulle bli om jag struntade i idén. Men liksom flytta till Paris?! Själv?! Blev superskraj men alldeles pirrig bara av tanken.

Det blev jullov och vi hade poesikväll hos Florent. Han pratade om att ta paus från utbildning så halvt på skoj slängde jag ur mig
– Men vi ska inte flytta till Paris tillsammans då?
– Jo men kanske det, sa han.

Så om tre veckor gör vi det! Flyttar dit, letar jobb och trånga små vindsrum för allt vad vi är värda. Oj vad det ska mötas vår, snackas franska och upplevas ny stad! Vad det än blir av den nya tillvaron har jag ambitionen att lassa av lite av den här. Så följ gärna med från din sida skärmen när det bär av.