Idag har jag suttit i den tysta läsesalen hela dagen och skrivit klart min seminariefråga. Så himla lättande och skönt att jag fick bättre flyt och blev nöjd med resultatet. Vid sådana här tillfällen behöver jag säga till mig själv: Se där Lovisa! klart det löser sig. Du är ju grym så varför skulle det inte göra det? Så. Då var det sagt. 

Jag tycker förresten om läsesalen. Tystnaden är kompakt på ett bra sätt. Koncentrationen nästan vibrerar i luften och man kan gå in i sig själv till hundra procent. Och när man behöver koppla bort Machiavelli en stund kan man bara lyfta blicken från sitt lilla bord och kika på vad andra har för sig. Eller studera den fina sextiotalsinredningen eller alla gamla uppslagsverk som står där. Är man trött kan man vila huvudet i händerna och nicka till en stund. 

Pinsamma saker jag gjort i läsesalen

* Går in med musik i öronen och slår mig ner vid ett bord. Tar efter ett tag av lurarna och inser att jag måste fört ett himla oväsen vid min entré när jag inser hur kompakt tystnaden är /*störig_tjej_93*.

* Blir påkommen av en person med att sitta och stirra på hen. 

* Kommer att tänka på nåt kul och får stora svårigheter att kväva ett skratt. Till exempel dethär:

 

Pinsamma saker som skulle kunna hända i läsesalen

* Jag snubblar på datasladden och ramlar handlöst framåt. Varpå jag väser tyst "Jaaaag äääär okeeeeej" för att intre störa någon. Alla vill skratta men får inte pga tystnadsplikt och ej pk. 

* Jag spiller kaffe över hela golvet och får hämta massa pappershandukar att torka upp med. 

* Jag har glömt stänga av ljudet och hittar inte telefonen när det ringer ett alarm som jag glömt att jag ställt in. 

 

Fantastiskt vad tysnad kan göra med oss. Nu ska jag cykla upp för Johanneberg och gå på pilates. Puss