La cuisinière est en panne.

Min dag igår började lite som en dröm och slutade mer som en mardröm. Eftersom vi har morgonsol på terassen åt vi frukost och brände våra bleka ansikten en stund i solen. Sen hade vi storstädning av lägenheten. Vi dammade, dammsög, skrubbade toaletter och vädrade till bra musik så att det nästan blev kul.
 
Därefter gick Kattis och jag upp på berget i Aix. Ellerja, kullen kanske man ska säga. Målet var att hitta en fin utsiktsplats vilket vi lyckades med efter ihärdigt letande och lite bergsklättring. Där satt vi i solen med Aix framför oss och pratade om viktiga saker en stund. Det var fint. 
 
Väl hemma skulle både jag, Christine och Ellen laga mat och det är här som mardrömmen tar vid. Helt plötsligt gick strömmen och allt blev svart och tyst. I proppskåpet såg allt bra ut så vi frågade de franska grannarna om hjälp. Det hade inte samma problem men de kände medlidande och hjälpte oss att hitta det. Vi ringde till våra svenska hyresvärdar som gav oss numret till elbolaget. Så dit fick jag ringa och prata med en fransk telefonsvarare ett tag innan en riktig person började prata. Lite som en hörövning från franskaboken. Insåg snabbt att min franska inte innehåller orden proppskåp, kortslutning och andra elord så grannen blev återigen räddaren i nöden. Han snackade med elbolaget och fick springa upp och ner i garaget några gånger innan vi insåg att problemet satt i vår lägenhet och inte hos dem. Så det kom en elektriker som efter några fler rundor ner i garaget konstaterade att vår spis var orsaken och han (ja, på riktigt) var tvungen att BRYTA UPP den. Kan påpeka att det är (var) en induktionhäll fastfogad med silikon som inte kan förflyttas utan att förstöras helt och hållet. Så nu har vi ingen spis och jag misstänker att det kommer ta några dagar och franska telefonsamtal innan vi har en ny. Underbart.
 
Ett kort tag var det nästan mysigt med strömavbrott. Iallafall innan det blev kallt och någon bröt upp vår spis.
 
Vi lärde oss att man kan grilla chevre över ljus. 
 
Spisen försvinner och världens snällaste granne övervakar. Och nej, jag tog inte bilden för att kunna blogga utan för att ge till eventuellt försäkringsbolag. På tal om det så är vi försäkrade från massa håll att vi inte blir skyldiga någoning vilket känns lugnande. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0