Puh. Äntligen har jag haft hel dag som inte proppats av aktiviteter och måsten. Såhär i början av Aix-tiden blir det såklart en massa nya intryck, människor och saker som händer. Man vill bara lärakännalärakännalärakänna alla så det är bäst att liksom hänga på. Typ såhär: Fika? -Klart! Utgång? -Jaaa! Det är skola imorgon men vad tusan. Hemmafest med efter fyra timmars sömn? Bien sûr! Efterfest? -jajemen. Och så vidare. Så idag är jag lite trött. Men på riktigt så gör det ingenting för min nya klass är världens bästa, snällaste och skönaste och det är det viktigaste.

 

Hittills känns det mest fint och lyckat att jag har flyttat hit. Lägenheten är jättefin och känns som en himla trygg plats. Ellen, Wilma och Christine som jag bor med är också så bra människor och börjar kännas som en liten extrafamilj. Skolan verkar bra. Jag hamnade i gruppen med högst nivå så lektionerna är krävande fast det är bra för då lär jag mig mycket. Staden är precis lagom stor och har det mesta man kan önska sig. Hundra fontäner, secondhand och fina speceriaffärer. Fast den är omöjlig att lära sig, kartan är min bästa vän efter kurskamraterna.

 

Sen känns det såklart inte lätt och kul hela tiden. Till exempel när jag saknar alla därhemma, är supertrött men ändå villl följa med ut på eller när jag klev ut från Marseilles flygplats och inte visste vart jag skulle sova.

 

Se på några saker som hänt hittills.